Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2(286 NYARE TIDEN.
armé oöfvervunnen och hotande i Thüringen. Men
olyckligtvis bestod äfven denna arme, den sista, Sverige nu
egde qvar på tysk botten, hufvudsakligen af Tyskar,
och dessa voro, äfven de, numera villiga att öfvergifva
svenska fanorna och hörsamma sachsiske kurfnrstens
uppmaning att "såmedelst skaffa fred åt fäderneslandet".
Myteriet gick ända derhän att Oxenstierna i Magdeburg
blef af sina egna soldater tillfångatagen, ehuru han befriades
genom Baners ankomst. Emellertid hade Sachsarne blifvit
allt ifrigare att fiska i grumligt vatten. I synnerhet
var den ur svenska krigstjensten afskedade, numera
sachsiske generalen, Baudissin verksam att söka aflägsna
det tyska befälet i svenska hären från troheten mot
Sverige. Ställningen var så betänklig, att Oxenstierna och
Baner ej ansågo rådligt att vistas på samma ställe.
Under betäckning af några sqvadroner ryttare lemnade
Oxenstierna natten till den 19 sept. 1635 Magdeburg
och kom lyckligt till Pommern, hvarifrån han i medlet af
året 1636 återvände till Sverige och den 13 juli ankom
till Stockholm. Banér öfvertog nu ensam befälet i
Magdeburg, sammankallade det öfver rikskanslerens afresa
häftigt knotandc befälet, tilldelade dem en allvarlig skrapa
och höll derefter till hela hären ett ljungande tal,
slutande med orden: "den som är hedern, Sverige och den
evangeliska läran trogen, följe mig!" — Hären blef
lugnad, och till yttermera visso förlades de mindre pålitliga
regementena i särskilda qvarter, medan Baner med de
öfriga drog sig åt Nedersachsen. Han hade likväl här
icke mer än 6,000 man, under det kurfursten, som nu
ändtligen, efter långt vacklande fram och tillbaka och
många kränkningar af Sveriges ära, öfvergick till öppna
fiendtligheter, stälde i fält en här af 30,000 man.
Emellertid gjorde kurfursten mindre skada som öppen
fiende än som opålitlig bundsförvandt, tv troheten hos
Sveriges trupper stärktes, sedan de i sitt rätta ljus fatt
skåda Kursachsens förfarande, och kurfurstens hotelse att,
om ej Svenskarne ville laga sig bort från Tyskland, "hans
fot skulle hjelpa dem på vägen," synes ej hafva inverkat
på gången af detta krig, som efter freden i Prag varade
i ännu tretton år, och hvars grymma obeveklighet
derefter snarare till- än aftog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
