Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2(294 NYARE TIDEN.
Baners skicklighet, i anseende till Svenskarnes ringa
stridskrafter, icke eljest hade kunnat ske.
Under året 1639 slutades en orolig bana. I)et var
hertig Bernhard af Weimar, som under detta år
oförmodadt afled. Under åren 1635—1637 hade han, ehuru
i Frankrikes sold, af Richelieu blifvit föga understödd,
hvarföre han ock föga kunnat uträtta. Men sedan
förbundet mellan Frankrike och Sverige 1638 blifvit
stadfäst, blef Richelieu angelägnare att äfven aktivt deltaga
i kriget, och hertig Bernhard vann nu betydliga fördelar
mot de kejserlige; den ena platsen efter den andra i
Elsass intogs och slutligen öfvergick äfven fästningen
Breisach, hvarmed landets eröfring kunde anses fullbordad.
Emellertid vaknade ånyo ärelystnaden i hertigens sinne,
och spänningen mellan honom oc-h Richelieu tilltog allt
mera. Hertigen föranleddes äfven häraf att åter närma
sig Sverige, hvartill, som man förmodar, äfven andra än
politiska skäl bidrogo. Redan konung Gustaf Adolf hade
tänkt på att förmäla hertigen med sin systerdotter
Kristina Magdalena, och hertigen försakade flera franska
giftermålsanbud, bland dessa ett med Richelieus egen
systerdotter. Men dessa planer afbrÖtos hastigt och
oväntadt genom hertigens död. Man misstänkte då, att
förgift skulle varit orsaken dertill, oc-h att Richelieu
skulle varit upphofsmannen. Senare tiders forskningar
hafva likväl vederlagt dessa förmodanden och visat,
att hertigen sjelf genom ett omåttligt lefnadssätt varit
till en del vållande till sin förtidiga död, ehuru denna
sannolikt påskyndats äfven af förtrytelsen öfver
Richelieus handlingssätt. Emellertid var, enligt en då lefvande
författares utsago, hertig Bernhard den ende af
Tysklands furstar, som med heder uppbar furstenamnet. Den
krigshär, han efterlemnade, öfvergick hel och hållen i
Frankrikes tjenst.
Med början af året 1640 såg sig åter Baijer i
spetsen för en här af 36,000 man. Tysklands kejsare, som
af fyra års misslyckade fälttåg ändtligen hemtat den
lärdom, att ingen af de generaler, som under dessa år
anfört hans härar, hvarken Gallas, Hatzfeld eller Marazini,
var Baner vuxen, kallade nu i spetsen för sina arméer
bredvid erkehertig Leopold Wilhelm den erkändt skicklige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
