Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
NYA NE TIDEN.
Sverige, der han ämnade i lugn tillbringa sina
återstående dagar. Men nu manade pligtens bud, och blott
några veckor efterTorstenssons hemkomst uppträdde Axel
Oxenstierna och framstälde i bela rådets namn den
begäran, att Torstensson ville se mera till fäderneslandets
nöd, än sin egen sjuklighet, och åtaga sig öfverbefälet
öfver svenska härarne i Tyskland. Torstensson antog
efter något betänkande anbudet, blef fältmarskalk med
17,000 Rdr i lön och dessutom generalguvernör öfver
Pommern med ytterligare 12,000 Rdr. Till hans
biträden förordnades i statssaker och ekonomiska ärenden
statssekreteraren Lars Grubbe och i krigssaker
fälttyg-mästaren Lilliehöök, hvilken regeringen ville dana till
Torstenssons efterträdare. För öfrigt gjordes
tältmarskalken enrådande vid hären med rättighet att till- och afsätta
till och med öfverstar. Friska trupper, nya förråd och
235,000 Rdr i penningar följde den nye befälhafvaren
till Tyskland. Ett nytt anfall af fotgikt hindrade honom
likväl att genast resa till hären, dit han anlände först i
november månad. Weimarianerue hade nu åter öfvergifvit
Svenskarne, och Torstensson gick i vinterqvarter norr om
Allerfloden, inom Lüneburgska området, Piccolomini åter
längre åt sydost i Anhalt och Halberstadt. Vestra
sidohären var under hela detta år förenad med hufvudhären
och den östra under Stålhandske nödgades draga sig
tillbaka ur Schlesien och taga vinterqvarter i Brandenburg.
Då Svenskarne började lida brist på förråd, uppbröt
Torstensson redan den 2 jan. 1642 och tågade till Altmark,
vestligaste hörnet af Brandenburg. Hans giktsjukdom
anföll honom här ånyo, hvarjemte han hade att
undertrycka ett myteri som yppat sig inom krigshären. Det
var ett af de vanliga försöken från de kejserliges sida,
att locka Tyskarne från förbindelsen med Sverige. —
Emellertid skilde sig Bäjrarne från Piccolominis här, så att
Torstensson blef ungefär jemnstark med denna. Han bröt
upp i början af mars och tågade öfver floderna Elbe och
Havel förbi kejserliga hären och öfver mellersta
Brandenburg till Lorna i trakten af Oder, der han förenade sig
med Stålhandske. 20,000 man stark, men med en stor del
af ryttarne utan. hästar, emedan dessa under tåget genom
det öde Brandenburg gått förlorade, ryckte nu Torstensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
