Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORSTENSSOXS FÄLTTAG
273
högra flygeln var nästan fullständigt upprifven och
Lilliehöök med fyra regementen af reserven störtade sig nu
öfver fiendens center. Men här möttes han af erkehertig
Leopold i spetsen för sitt lifregemente. Lilliehöök
störtade dödligt sårad till marken, men den rörelse han
utfört var afgörande för slaget. "Barn," sade den döende
hjelten till sina soldater, "jag dör gerna, ty jag har visat er
vägen," och till pfalzgrefven Karl Gustaf, som mottog hans
sista suck, yttrade han, anbefallande maka och barn i hans
vård: "Gud välsigne er och genom er mitt fädernesland!"
Att detta var profetiska ord, vågade väl då den unge
pfalzgrefven sjelf knappt tänka. Med Lilliehöök hade
emellertid det bästa faltherreämnet i Torstenssons här
fallit. De kejserliges nederlag var fullständigt. Deras
förlust var 5,000 döda, 4,500 fångar, 46 kanoner och
dessutom all trossen samt till och med erkehertigens eget
bordssilfver. Svenskarne förlorade 2,000 man i döda
och sårade, men bland de förre Erik Slange och
Lilliehöök, samt statssekreteraren Grubbe, en utmärkt duglig
och pålitlig man. Stålhandske, Gustaf Otto Stenbock och
Gustaf Lewenhaupt voro sårade. I sista mest afgörande
ögonblicket hade Torstenssons kanonad bland de
kejserlige gjort det svåraste nederlaget. Första orsaken till
slagets förlust för dem var Buchheims försummelse att
ej i tid ordna sin flygel, den venstra af kejserliga hären.
Han blef ock härför af erkehertigen hårdt straffad.
Leipzigs eröfring af Svenskarne var segerns
närmaste följd. Staden fick betala 150,000 Rdr i
brandskatt. Erik Slanges lik blef begrafvet i stadens
förnämsta kyrka.
27. Kriget mot Danmark.
Efter ett förnyadt infall i Mähren på våren 1643,
hvilket, oaktadt kejsarens befallning till sina fältherrar
utt framför allt skydda artländerna, icke af de kejserlige
kunde hindras, emottog Torstensson helt oväntadt den
23 sept. på slottet Eulenburg i närheten af Olmutz
i Mähren ett ilbud från Sverige, som anbefalde
fältherren att angripa Danmark. Detta rike var nämli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
