- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 2. Från Gustaf Vasa intill Kristina /
282

(1878-1883) Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

NYA NE TIDEN.

I en trakt uppfyld af berg och skogar, der ingen egentlig
slagordning kunde upprätthållas, utkämpades den häftiga
striden. "Talet på de döde," säger Torstensson sjelf,
"kau ej så noga uppgifvas, ty här och der på bergen
och i skogarne ligga de på en sträcka af två mil till
stor myckenhet förströdde." Efter ungelärlig beräkning
skattades de kejserliges förlust i döda till 3 à 4,000
man, bland hvilka äfven var en fältmarskalk. Dessutom
gjordes till fångar sex kejserliga generaler, bland dem
sjelfva öfverbefälhafvaren Hatzfeld, flere högre och lägre
officerare och 4,000 man af gemenskapen, hvarjemte
77 tanor och 27 kanoner utgjorde Svenskarnes byte.
Segern, vunnen hufvudsakligen genom Torstenssons
förträffliga artilleri, öppuade vägen till sjelfva den
kejserliga hufvudstaden. Kejsaren, som sjelf i Prag afbidat
stridens utgång, flydde med förlust at’ bela sitt bagage
öfver Regensburg tillbaka till Wien, dit Torstensson
följde. Dennes förposter intogo till och med den brygga
Öfver Donaufloden, som förde till staden, men någon
belägring kunde ej företagas af brist på erforderlig
styrka, i synnerhet som Fransmännen, hvilka skulle
understödja Torstensson, kort förut blifvit at
Österrikarne slagna. Torstensson återvände till Mähren och
företog sig att belägra Briinn. Belägringen, som
fortsattes i fyra månader, förde likväl icke till önskad
utgång, hufvudsakligen emedan fältherrens sjuklighet på ett
betänkligt sätt tilltog. Gikten, hvaraf ban led, angrep
äfven hans hufvud och bröst, hvarför han återvände
genom Böhmen och i Sachsen förenade sig med de nya
trupper, so in af Karl Gustaf Wrangel öfverförts från
Sverige. At denne öfverlemnade ban äfven befälet öfver
armen. Dock var Wrangel, enligt sina instruktioner,
skyldig att, så länge Torstensson qvarstannade i [-T}rsk-land,-] {+T}rsk-
land,+} ingenting vigtigt företaga utan att inhemta hans råd.

Hvad Baner begynt hade Torstensson fulländat och
på det mest lysande sätt upprätthållit svenska vapnens
glans i Tyskland, bch troget följande sitt
hufvudsakliga syfte och svenska regeringens föreskrifter, hade
han trenne gånger fört Sveriges segrande härar in i
hjertat af kejsarens arfländer. I sjelfva Wien hade man
darrat för hans svärd, och om vi med stöd af sjelfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/2/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free