Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMRÅDE OCH GRÄNSER.
var att betrakta nära nog som en svensk insjö, var å
andra sidan Sverige afskuret från Öresund och egde vid
Vesterhafvet endast den lilla kuststräckan vid Göteborg,
hvilken plats också till loljd deraf ständigt var en nagel
i ögat på Danskarne. Genom dessa gränsförhållanden
var Sverige nödvändigt hänvisadt till kriget såsom enda
möjligheten att upprätthålla sin ställning. Något
fredslugn kunde riket under sådana förhållanden aldrig njuta.
En kedja af fästningar måste skydda den långa gränsen.
De betydligaste af dessa voro Kexholm, Nöteborg, Narva,
Reval, Riga, Stettin, Stralsund, Stade, Elfsborg och
Kalmar, men om hela antalet af befästningarne den tiden
kan man döma deraf, att ensamt Ingermanland och
Kexholms län hade sju fästningar och dessutom nio
gränsvakter. Till samtliga fästningarnes besättande i
fredstid beräknades, enligt ett af Karl Gustaf upprättadt
förslag, ej mindre än 22,000 man, en styrka, som på den
tiden utgjorde en hel krigshär. Att dessa förhållanden
i längden skulle vara försvagande för Sverige sjelft ligger
i sakens natur, hvarföre ock redan nu i svenska
regeringen hördes varnande röster mot den ställning, man
alltmer beredde sig att intaga. "Under det," sade man,
"Sveriges rike i grenarne växer till, måste det i roten
förvissna."
Lefnadssätt och seder. För skildringen af lefnadssättet
och sederna vid denna tid, är följande, af engelske
ambassadören vid svenska hofvet Whitelocke gjorda,
beskrifning öfver en middagsbjudning hos rikskanslerens son,
grefve Erik Oxenstjerna, i hvilken festlighet Whitelocke
såsom gäst personligen deltog, ganska upplysande. Före
måltiden frambars vatten i en förgyld silfverhandkanna
med tvättfat, och alla gästerne tvättade sina händer.
Sedan detta var bestäldt, lästes bordsbönen af en
bland grefvens pager, hvarefter man satte sig till bordet.
Detta var långt och smalt. Vid öfra ändan stodo under
en sammetshimmel tvenne stora stolar, som intogos at
de främmande sändebuden Engelsmannen Whitelocke
och Dansken Corfitz Ulfeldt. Midt emot dessa
högsäten voro vid bordets andra ända likaledes tvenne
länstolar framsatta för riksdrotset och rikskansleren. Faten
Svensk historia. III. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
