Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKGKKSKAPKT OCH 6TÄDRKNA.
33
med Vestindien. — För den inländska handeln åter
tillämpade Oxenstjerna mera den stränga ordningens än
frihetens grundsats. »Så sökte han införa en sträng
åt-skilnad mellan olika slag af handelsrörelse. Ingen
köpman fick handla med alla slags varor, utan på det att
så mycket större omsorg måtte egnas åt hvarje
särskild gren af handeln, fördelades denna i femton olika
gillen, och hvarje köpman var, enligt 1635 års
närings-ordning för Stockholm, skyldig att at’ dessa utvälja ett.
som han bestämde till sitt yrke. En sådan
handelsfördelning var bruklig i utlandet samt en af de många
främmande anordningar, hvilka Oxenstjerna sökte omflytta i
svensk jord. För Sveriges förhållanden synes den dock icke
varit användbar och blef derföre aldrig heller fullt
genomförd. En hämsko på Sveriges inre affärsutveckling var den
s. k. lilla tullen, en högst besvärlig och förhatlig pålaga
på alla "ätliga och förnötliga varor." Men då denna
tull utgjorde en ganska väsendtlig del af de för statens
uppgörande påräkneliga inkomster, kunde den icke
undvaras, utan måste, oaktadt alla derigenom orsakade
olägenheter, bibehållas. Oafsedt dessa brister, vunno
svenska städerna under förmyndarestyrelsen en icke obetydlig
tillväxt och uppblomstring, hvilket tar tillskrifvas den
väl ordnade statsförvaltningen i allmänhet.
Hvad handtverkerierna och de egentliga stadsnäringarne
beträffar, voro dessa ännu till en del bundna genom det
stränga skråväsen, som qvarstod från medeltiden och som
föranledde Klas Flemings bekanta yttrande, att i Sverige
kan hvarje medborgare tjena sig upp till konung, men
inte till sämskmakare. Friare grundsatser blefvo likväl
i detta hänseende tillämpade hufvudsakligen genom Klas
Fleming, som i sin näringsordning för Stockholm at’ år
1635 påbjöd, att ingen, som fullgjort fordringarne för
inträde i ett handtverk, finge förvägras tillträde
dertill. Härigenom uppstod en välbehöflig täflan i
yrkesskicklighet, som af de gamla privilegierade
haudtver-karne måhända ej sågs med blida ögon.
För att förskaffa näringsidkarne en större
skicklighet i sina yrken jemte förlagskapital uppmanades
utlänningar att inflytta till Sverige. På det handtverkerierna
skulle kunna drifvas i större skala, uppgjordes den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
