Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMOGEN.
den tidens svenskar, som sågo, hvad Sverige förmått i
det yttre, fingo allt större håg att i Sveriges bergverk
uppleta "diamanter stora som manshutVud" och i
Sveriges gryende industri söka en guldgrufva, ej sämre än
"dem, konungen af Spanien egde i nya verlden."
Allmogen. Den mest betungade samhällsklassen var
allmogen. Ej nog med, att den nästan ensam fick draga
den tunga bördan af skatter och utlagor för samhällets
bestånd och för de långvariga krigen; en än större olycka
hotade den, nämligen att förlora sin sjelfständighet.
Genom den mängd af kronogods, som blifvit förvandlade
till frälse, hade en så stor del af allmogen kommit i
förhållande af underlydande till adeln, att en sådan fara i
sjelfva verket företäns.
Bland skattebördor, som på 1640:talet tryckte den
svenske bonden, voro utskrifningen till krigstjenst och
friskjutsen de mest betungande. Genom den förra
förlorade bonden oftast de bästa och oundgängligaste
arbets-krafterne för skötseln af sin jord. Följden häraf var,
att de smärre jordbrukarnes ställning blef ganska
brydsam, och att, under det det större jordbruket på
frälsegodsen, som voro fria från de dryga utlagorna, vann
betydlig tillväxt, det mindre endast med svårighet kunde
uppehållas. Men äfven den arbetsst}rrka, som efter
utskrifningen lemnades bonden öfrig, stod ej alltid till hans
förfogande, utan blef mången gång, då den bäst
behöfdes hemma vid gården, anlitad for skjutsningsbesväret.
Det hände ej sällan, att både dragare och folk under
brådaste tiden togos i anspråk för skjutsningens skull.
Friskjutsen var en rättighet, som ursprungligen
tillkommit endast dem, hvilka reste i kronans ärenden, men
med tiden hade blifvit utsträckt till alla embetsmän och
begagnades af nästan hvarje adelsman, emedan han
ansåg sig såsom en offentlig person. Den orättvisa, som
härigenom tillskyndades allmogen, bekämpades under adelns
lifliga motstånd af Oxenstjerna, som till slut också gjorde
sin mening gällande. Friskjutsen inskränktes sedermera
till de högre embetsmännen och främmande sändebud.
Men då desse till följd af tidens sed måste resa med stort
följe, fingo ock många hästar för hvarje sådan resa uppbådas.
Franske ambassadören d’Avaux begagnade för sig och sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
