Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 KRISTINAS EGEN REGERING.
at’ drottningen, Torstensson, Magnus Gabriel De la Gardie,
de pfalziska furstarne och De la Gardies öfrige
anförvandter med undantag af den gamle riksmarsken, det
andra af rikskansleren, hans måg Gustaf Horn, Karl
Gustaf Wrangel, m. fl. Riksdrotset Per Brahe ansågs i
allmänhet tillhöra Oxenstjernas motparti, men instämde
vid Here tillfällen med kanslern, i synnerhet i frågor,
som gälde Sveriges utrikes politik. Mellan dessa båda
partier stämplade de franska ambassadörerne, särdeles den
bekante Chanut, motverkande Sveriges intressen. Det
var förnämligast i fråga om fredsunderhandlingarne i
Tyskland, som splittringen mellan de olika tänkande, eller
egentligen mellan drottningen och Oxenstjerna bragtes till sin
höjd. Under det kanslern alltid stod på Sveriges bästa och
sökte se dess intressen till godo, gaf drottningen alltför
villigt efter för de franska sändebuden, som sökte nedsätta
Sveriges fordringar, för att kunna höja Frankrikes. Under
det kanslern och hans vänner påyrkade krigets
fortsättning, till dess Sverige finge sig tillerkändt åtminstone hela
Pommern, lät Kristina af franska sändebudet Chanut alloeka
sig det meddelandet, att hon för sin del icke utsträckte
sina fordringar så långt, utan framför allt eftersträfvade
freden. Af Sveriges ombud vid fredskongressen Adler
Salvius och Johan Oxenstjerna, stod den förre på
drottningens, den senare på kanslerns sida, och ovänskapen
mellan dem motverkade högst olyckligt Sveriges fördelar.
Så vann Österrikes besegrare i vestfaliska freden vida
mindre än hvad som kunnat ernås, ifall underhandlarne skött
sitt fredsvärf i endrägt och förtroende. Hvad som för
Sverige var ännu skadligare än en till äfventyrs minskad
landvinning var, att de nyvunna besittningarne voro så
vidt åtskilda, att de med svårighet kunde understödja
hvarandra, men mycket lätt kunde ryckas från hufvudlandet,
ett förhållande, hvars verklighet framtiden äfven bestyrkte.
Att Kristina hade ett stort inflytande på
fredsver-kets utgång kan ej förnekas. Med hvilka känslor Axel
Oxenstjerna skulle se ett sådant slut på ett krig, som
för honom var ett heligt arf af den bortgångne konungen,
till befrämjande af Sveriges nyvunna stormaktsställning,
kan man lätt inse. Sina bekymmer i detta hänseende
uttalar han i brefven till sin son Johan, som han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
