Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAG ARNE 10-10 OC1I lfiT.O.
Den person, åt hvilken hon beslutit att öfverlemna
densamma, är oss icke obekant. Vi hafva redan omtalat,
huru emellan henne och pfalzgrefven Karl Gustaf i deras
yngre år funnits en tillgifvenhet, som en tid tycktes
kunna öppna honom utsigt till Kristinas hand och Sveriges
krona. Bland nådebevis han under tiden rönt af Kristina
voro förläningarne af godsen Räfsnäs och Ulfsunda med
städerna Thorshälla och Eskilstuna, hvarjemte hon utnärnt
honom till öfverbefälhafvare lor hela svenska krigsmakten
i Tyskland.
Att taga honom till gemål kunde drottningen dock
ej förmå sig till, men deremot hänsköt hon allt tydligare till
honom den vigtiga frågan om Sveriges framtid. Häri
understöddes hon af ofrälse stånden, medan högadeln på allt
sätt sökte nedsätta det pfalzgrefliga huset. Den senare
fann sig dock af drottningen så öfvertygad att den
slutligen måste gifva efter, och på den vigtiga riksdagen 1049
blef Karl Gustaf förklarad för arffurste till Sveriges rike
och tronföljare, "i fall drottningen utan arfvingar afginge".
Det är ett lärorikt kapitel i Kristinas historia, det
om Karl Gustafs val till tronföljare. Det visar, hvad
den unga drottningen förmådde öfver dessa grånade
statsmän, som af sig sjelfva aldrig skulle samtyckt till ett
sådant steg. I tre år, säger Kristina, hade hon tänkt
derpå, emedan hon ej kunde besluta sig för ett giftermål:
en obestämd tronföljd vore förenad med stora faror för
riket; Karl Gustaf hade ingen arfsrätt till kronan, men
vore af kungligt blod och hennes närmaste frände, i
Sverige född och i fäderneslandets religion, språk, seder
och lagar uppfödd, för sitt vänliga, välvilliga väsen
och andra dygder af alla högt aktad; af sitt oförskräckta
mod hade han gifvit tillräckligt prof mot rikets fiender;
inga främmande syften skulle afhålla honom från att
uppoffra sig helt och hållet åt Sveriges tjenst. — "Förklaren
Karl Gustaf för min efterträdare;" — sade hon — "dör
jag, utan att detta skett, så håller jag vad om bägge
mina öron, att han aldrig kommer på tronen." På
Torstenssons invändning, att prinsen troligen aldrig skulle
förmäla sig, om han ej finge drottningens hand, svarade
hon: "ingen fara; kärleken brinner ej nödvändigt för en
euda: en krona är en vacker Hicka".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
