Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KK1ST1NAS 1YKA SISTA 1!KG EH1NG8A U.
lagstadgande, utan på konungens godtycke. Icke mindre
klander bör ock trätia dem, som deltogo ^.en dom, hvilken
lemnade åt konungens godtycke att bestämma straffet, och
bedröfligt är, att man bland dessa domare skall finna
sådane män, som riksdrotset Magnus Brahe, Axel
Oxenstjerna och Johan Skytte.
Ännu klander värdare är förtärandet mot sonen, Arnold,
Johan Messenius, som med sexton års fängelse fick plikta
tör sitt förtroende till svenska regeringens rättskänsla,
då han sjelfmant lemnade sig i dess våld, tör att bättre
kunna lägga i dagen sin faders och sin egen oskuld och,
som, utan att ens vara anklagad, långt mindre öfverbevist
om några förrädiska stämplingar, blef vid sexton ars ålder
för lika många år beröfvad sin frihet, endast emedan man
förutsatte, att hau liknade fadern och kunde blifva lika
farlig som han. Den ynnest, Kristina sedermera visade
honom, var i sjelfva verket ingenting aunat än en rättvis,
ehuru alltför sen upprättelse tör hans oförtjenta lidande,
hvaremot den dödsdom, han slutligen underkastades, icke
kan betraktas annorlunda än såsom ett politiskt mord,
för att skrämma dem, som vågade klandra Kristinas
styrelse eller framställa anmärkningar mot högadelns ledare.
Den föregående undersökningen är också i flere hänseenden
upprörande — dess ledning at’ tvenne bland de i
smäde-skriften värst anfallna *); föregifvandes, att sonen bekänt,
tör att framlocka bekännelser af fadren; hotelserna med
pinbänken för att framtvinga angifvelser mot ledarne af
den sista riksdagsoppositionen, o. s. v. Slutligen är det
i denna bedröfliga rättegång icke det minst
anmärkningsvärda, att rikets förnämsta domstol gjorde sig till redskap
tör regeringens politiska förföljelse och afkunnade en
dödsdom, utan att uppgifva andra skäl, än att den dömde
icke förhållit sig mot sin rätta öfverhet, som han bort,
och sjelf erkänt sig vara värd döden, ett erkännande
hvilket, vitnande om ett djupt förkrossadt och ångerfullt
sinne, snarare synes hafva bort framkalla en mildare dom
*) Rikskansleren och grefve Magnus De la Gardie, om hvilka
det heter, att den förre iakttog samma lugna värdighet, som alltid
utmärkte honom, hvaremot den senare icke visade den oveld, hans
upphöjda samhällsställning bort älägga honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
