Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politiska kök kölj els ku och uättkga nga k. ö">
eller åtminstone ett den dömdes anbefallande i
drottningens nåd.
På grund af de bekännelser, Messenierne afgifvit,
blefvo flere personer misstänkte för att med dem hafva
fört upproriskt tal eller förehaft stämplingar mot
dåvarande regering, bland desse hufvudsakligen riksrådet Bengt
Skytte, en son af den utmärkte friherre Johan Skytte,
borgmästaren i Stockholm Nils Nilsson, kyrkoherden
Kristofer i Fors, Upsalaprofessorn Terserus och
stadsskrif-varen Skunk. Desse, af hvilka de fleste från 1650
års riksdag gjort sig kände som de missnöjdes ledare,
anklagades, men kunde 0111 intet brott öfverbevisas.
Bengt Skytte hade rest utrikes, hvarföre rättegången mot
honom uppsköts. Nils Nilsson miste sitt embete, de
öfrige giugo fria. Som betecknande för ställningen bör
nämnas att regeringen knapt vågade fängsla Nils Nilsson,
emedan han var så älskad af borgerskapet, hvarföre man
först fördubblade vakterne utanför hans fängelse och
sedermera lösgaf honom mot hans skriftliga löfte att ej
rymma. Betecknande är ock, att drottningen ej vågade
tvinga Messenius till bekännelse på det hon ej derigenom
skulle la veta för mycket. Hvad Kristina med den grymma
behandlingen af Messenierne åsyftat, nämligen att injaga
skräck hos det missnöjda partiets ledare, hvilka hon sjelf
fruktade — blef emellertid vunnet, ty, ehuru
anledningarne till missnöjet visserligen icke försvunno, utan snarare
med det följande året ökades, var det dock ingen, som
/vid den närmast följande, 1(352 års riksdag, vågade höja
sin röst till knot eller klagan.
Det mest anmärkningsvärda för denna riksdag var den
anda af försonlighet som dervid inträdde å ena sidan
mellan Kristina och högadeln, å den andra mellan adeln
i sin helhet samt presto- och borgarestånden. Detta
fredsslut, eller rättare denna allmänna vapenhvila, torde
hufvudsakligen böra tillskrifvas tvenne omständigheter. Då
först Oxenstjerna och sedermera Per Brahe blifvit
aflägsnade från ärendenas ledning, och Salvius och Bengt Skytte
blifvit drottningens förnämste rådgifvare, hade Kristina
kommit i ett fiendtligt förhållande till högadeln, som ock
till följd deraf och med anledning af drottningens dåliga
hushållning sökt inskränka hennes makt. Men Kristina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
