Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINA OC1I HKNNF.S GUNSTLINGAR.
7. Kristina och hennes gunstlingar.
Den främste bland drottningens gunstlingar, grefve
Magnus Gabriel De la Gardie hafva vi redan omtalat och
o ✓
tillika sett, huru hans lyckas sol helt hastigt gick ned.
Bland de öfriga märka vi såsom do förnämste grefve
Klas Tott, grefve Anton von Sternberg samt
utlänningarne Bourdelot och Pimentelli.
Klas Tott, son af Åke Tott (Gustaf Adolfs "snöplog")
och sonson af Henrik Tott och Erik den fjortondes dotter
Sigrid Vasa, var född på sitt fädernegods Ekolsund i
aug. 1030. Han var således under Kristinas sista
regeringsår ännu en helt ung man. dertill qvick, ridderlig och
bildskön, men hade liksom sin fader ett hastigt,
öfvermodigt och våldsamt lynne. Vid Kristinas hof uppträdde
han år 1651 och tillvann sig genast mycken
uppmärksamhet samt af drottningen en ynnest, för hvilken De la
Gardies alltmer började blekna. Han blef också redan i
mars 1652, innau han ännu fyllt tjugutvå år, upphöjd jå
en gång från adligt till grefligt stånd med grefskapet
Karleborg i Finland. Aret derpå blef han drottningens
öfverstekammarherre och riksråd samt 1654 rikskansliråd
och riksskattmästare. Han var då tjugufyra år gammal.
Med stöd af hans härkomst från Vasaätten, ville Kristina
föreslå honom till tronföljare i händelse af Karl Gustafs
frånfälle; och då detta i följd af rådets motstånd
misslyckades — rådet ansåg, "att man ej borde sträcka sin
omsorg för framtiden alltför långt, utan öfverlemna åt
hertigen en sådan åtgärd, om dm framdeles kunde finnas
behöflig" — uppstod i Kristinas förslagsrika hufvud en
annan plan att tillfredsställa den öfvermodige
gunstlingens ärelystnad. Hon ville göra honom till hertig och
derigenom ställa honom öfver alla sina ståndsbröder. Men
då hon tillika insåg, att hon ej kunde gifva en sådan
värdighet åt honom utan att ihågkomma äfven de män,
som gjort sig högst förtjenta om fäderneslandet, för att
derigenom åt utnämningen gifva åtminstone ett sken af
rättvisa, erbjöd hon samma värdighet äfven åt Axel
Oxenstjerna och Per Brahe med deras efterkommande. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
