Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
KRISTINAS SENARE LEFNADSÖDEN.
åtgöranden; deremot ansåg svenska rådet tör sin pligt att
söka hindra hennes affall från sina läders tro. En
skrifvelse uppsattes i denna syftning, med hvilken grefve
Tott afsändes till Antwerpen. Detta steg af rådet synes
dock ej hafva inverkat på Kristinas beslut. Af spanska
hofvet, till hvilket hon stod i innerligt vänskapsförhållande,
inbjöds hon att tillbringa vintern i Briissel.
Beledsagad af ett lysande sällskap begaf sig Kristina
från Antwerpen. Ungefär halfvägs till Briissel mottogs
hon under kanonsalut af erkehertig Leopold Wilhelm
som var ståthållare i Nederländerna. I en för
tillfället uppbvgd sal var eu praktfull middagsmåltid
anrättad, hvilken drottningen intog, sittande öfverst vid
bordet med erkehertigen vid sin sida. Resan fortsattes
enligt landets bruk på en kanal i en så kallad
Bu-centaure, en salsslup utan master, förgyld både
in-och utvändigt samt dragen at tolf på stranden springande
hästar. Det öfriga hofvet följde i andra båtar. Stränderna
på ömse sidor om kanalen voro fylda af menniskor. Då
det lysande tåget i skymningen nalkades Briissel, voro
längsefter kanalen konsteldar upptända, hvilkas glans
på afstånd "liknade morgonrodnaden för en uppgående
sol" och på nära håll spriddes ett ljus öfver de
förbi-seglande, nästan lika klart som om dagen. Soldater voro
uppstälda längs kanalen och helsade med gevärssalfvor
de ankommande. Öfver stadsporten brann Kristinas namn.
omgifvet af lager och smickrande inskrifter. Kanonerna
dånade, gatorna voro beklädda med kläde och husen
illuminerade: ensamt på rådhuset brunno tretusen lågor.
Från alla håll sågos lusteldar och hördes hurrarop, skott
och klockringning. Till slottet fördes drottningen i en at
erkehertigens statsvagnar, samt tog sin boning i
erke-hertigens rum*).
Att ett sådant mottagande och en sådan hyllning
voro Kristina väl behagliga, torde för den, som gjort
bekantskap med hennes lyune och tycken, förefalla
naturligt. Hon var liksom i en ny verld och just en sådan
som mest af allt behagade henne. Religionen hade för
henne under denna tidpunkt af hennes lif nästan ingen
*) Jfr Fryxells berättelser del. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
