Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 K A KL DEN TIONDE GUSTAF.
allmogen, som under de många krigsåren lått draga
tyngsta bördan af skatter och utskrifningar och sedan, då
fredslugnet inträdde, ej efter förväntan sett bördorna
minskade — huru denna hårdt betungade samhällsklass
alltsedan 1644 ropat på en reduktion af kronans afyttrade
gods och räntor — det är oss ock bekant, huru Kristina,
i stället att lösa denna fråga, för stunden afklippt
densamma — men ock derföre, då svårigheterna af den
bestående ordningen alltmera hopade sig, egentligen
derföre nedstigit från sina fäders tron. Adeln hade vid
Karl Gustafs uppstigande på tronen sökt att binda
konungen genom en försäkran, att godsen icke skulle
återfordras, men dessa bemödanden hade misslyckats, och
nu måste äfven adeln vika för nödvändighetens kraf.
Uppränningen till reduktionsförslaget, sådant det af
Karl Gustaf framstäldes, var gifven af en bland
riksrådets och högadelns egna ledamöter riksrådet Krister
ßonde. Enligt hans förslag borde först och främst alla
gods indragas å de omistande orter, hvilka voro
anslagna till bergverkens, krigshärens och flottans
underhåll m. m. Dertill hörde ock kronans slott, ängar och
tiskerier o. s. v., "der," säger han, "ingen bort drista
sig att insticka."
Frågan om reduktionen var emellertid icke den första,
som vid 1655 års riksdag sattes på dagordningen. Man
afhandlade förut den vigtiga frågan om krig eller fred,
och först då med afseende på ställningen i Europa den
allmänna meningen var för kriget, men medel dertill
saknades, väckte konungen sjelf frågan om reduktionen.
Det var den 13 mars 1655, som förslå framställningen
derom gjordes i rådet. Då frågan derefter förekom hos
adeln, infunno sig på riddarhuset några rådsherrar,
anförde af rikskansleren. Den sistnämnde framstälde i ett
utförligt tal hufvudgrunderna för konungens förslag. Han
uppmanade adeln att förgäta sitt eget bästa för det
allmännas. Ställningen tecknades sant nog i öfverste Bengt
Horns yttrande: ’"konungen har icke så mycket som hö
åt sina hästar; allt är borta." — Rikskansleren
genomgick derefter de särskilda slagen af s. k. omistande gods,
och slutet blef, att adeln i hufvudsaken beviljade
konungens förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
