- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 3. Från drottning Kristina intill Karl XII:s död /
123

(1878-1883) Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLAGET TID NYBORG.

123

gaf sig konungen öfver till Själland och ämnade dit
öfverföra den truppstyrka han hade på Fyen, men måste
afstå derifrån af brist på skepp. Emellertid ditskickades
Gustaf Otto Stenbock att öfvertaga befälet. Svenskarnes
styrka på Fyen utgjordes af 5,000 man kärntrupper at
Karl Gustafs armé men fiendens af 9,000. Den 14 nov.
1659 stod slaget vid Nyborg, der Svenskarne blefvo i
grund slagna. Nyborg kapitulerade. Generalerne Henrik
Horn, Waldeck och Königsmarck samt 3,000 man blefvo
fångar. Generalmajor Böttiger, flere öfverstar och 2,000
man hade stupat. Stenbock och pfalzgrefven af Sulzbach
— hvilken senare fått fyra hästar skjutna under sig —
räddade sig på en liten båt om natten midt igenom
holländska flottan och framburo till konungen underrättelsen
om nederlaget. Karl Gustaf uppehöll sig under tiden i
Korsör på Själland, der han under den dystra natt, som
slaget varade, stått vid stranden, lutad mot bröstvärnet
och med blicken riktad mot Fyenska landet. Vid
underrättelsen om att hans bästa trupper gått förlorade, sökte
han visa sig lugn och undergifven, men det var alltför
tydligt att förlusten vållade honom djup smärta, och mången
,har trott att grämelsen öfver utgången af slaget på Fyen
framkallade den sjukdom, som i förtid bäddade hans graf.

Det sista årets motgångar hade gjort Karl Gustaf
allt mera benägen för fred. Med Ryssland var
ett treårigt stillestånd slutet, och med Polen och
Brandenburg var konungen böjd att ingå fred på billiga
vilkor, i Frankrike egde han, om ej en bundsförvandt,
likväl en vän, på hvars understöd han kunde räkna. Som
vilkor härför fordrade denna makt ingenting annat än
att konungen skulle låta beveka sig till en allmän fred.
De förnyade fredsunderhandlingarne med Danmark
inskränkte sig slutligen till frågan: skulle Trondhjems län
och Bornholm afstås till Danmark med eller utan
ersättning? För att åvägabringa en gynsam sakernas
vändning i detta hänseende lät konungen under
fältmarskalken Lars Kaggs befäl utrusta en expedition mot Xorge.
Detta var Karl Gustafs sista krigsföretag.

Konungen hade, vid samma tid som
fredsunderhandlingarna’ begynte, sammankallat en riksdag till Göteborg,
dit han sjelf anlände den 18 dec. Knappt hade emellertid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:14:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/3/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free