Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
KARL Xi:S PORM YNDARKSTYREL8K.
ska bergshandteringen; Robert Douglas och Harald. Stake,
båda utmärkta krigare; Sten Bjelke, 1672 förordnad till
riksskattmästare; Knut Kurck, en kunnig och i många
fall sjelfständig man, som i sin cmbetstorvaltning
ådagalade mycken duglighet, Lorentz Creutz, som efterlemnade
minnet af att ha varit en rättvis, skicklig och
samvetsgrann embetsmän: Tilas Broderson Rålamb, den mest lysande
stjernan inom Rålambska ätten och en af de
utmärkta männen i Karl den elftes tid; Mattias Björnklou,
bekant från fredsverket i Vestfaliska freden, om hvilken
Karl den tionde vitnade: att "han aldrig egt i sin tjenst
eller någonsin känt en på samma gång större statsman
och bättre kristen"; Johan Gyllenstierna, med tiden Karl
den elftes allrådande minister; Thord Bonde, en af
Bielke-partiets mest verksamme medlemmar jemte en mängd
andra. Redan de här uppräknade namnen antyda att
rådskammaren vid denna tid var sammansatt af hvad
Sverige egde ypperst’ af börd och rikedom; dermed ej
sagdt att icke flertalet utgjordes af insigtsfulle, duglige
och om fosterlandet förtjente män, hvilka genom arbete och
skicklighet under en föregående embetsutöfning gjort sig
för-tjenta af den upphöjda plats, på hvilken de blifvit stälda.
Men der fans i denna samling ingen med de öfverlägsna
egenskaper, som Axel Oxenstjerna under den förra
förmyndareregeringen, ingen som kunde styra och le x och
till ett helt förena alla dessa skilda viljor och intressen.
Den man, som intagit Oxenstjernas plats, var visserligen
sin tids mest lysande ädling och en i många fall rikt utrustad
personlighet, men saknade den fasthet i karakteren och
den moraliska kraft som behöfdes, för att åstadkomma
plan och sammanhang i riksstyrelsens mångartade grenar.
För en förmyndarestyrelse, som alltid måste hafva
till ögonmärke skyldigheten att inför en myndig konung
aflägga räkenskap för sin förvaltning, var det af högsta
vigt att i en bestämd grundlagsenlig författning eller
stadga ega en norm för sina åtgöranden. En sådan fans
visserligen i 1634 års regeringsform, som äfven efter det
tidskifte, för hvilket den egentligen var afsedd, blifvit
till sina väsentligaste delar efterföljd; men oaktadt den
för sin tid var ett mästerstycke, tarfvade den likväl nu
under förändrade förhållanden en revision. Detta beho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
