Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
SLAGET VID FEHRBELLIN.
slagen man, som gjorde till sitt lifs uppgift både som
ståthållare i Holland och som konung i England, att
motarbeta Ludvig den fjortondes ärelystna planer. Han
lyckades snart åvägabringa ett förbund till Hollands
försvar mellan Spanien, kejsaren, Brandenburg med flere
makter. Desse, som blefvo Frankrikes fiender, intogo
snart en fiendtlig hållning äfven mot dess bundsförvandt
Sverige. Svenska hären öfvergick i sept. 1074 till
Pomern under Karl Gustaf Wrangels befäl. Styrelsens
mening var att i det längsta undvika att öppet deltaga
i den vidt utseende striden, och hären skulle derföre
endast intaga en afvaktande ställning på brandenburgska
gränsen. Ålen snart började lifsmedlen tryta, och
trupperna nödgades för att undgå hungersdöden — att
inrycka i brandenburgska landet. Härmed var tärningen
kastad; kurfursten betraktade detta steg såsom en tydlig
krigsförklaring och skred genast till öppen fiendtlighet.
Svenska hären utgjorde, då det obetänkta kriget
utbröt, endast 40,000 man, och af dessa stodo blott 18,000
man på tysk botten. Frånräknar man häraf
besättningarne i de många fästningarna, återstodo af denna styrka
icke mer än 12,000 att föra i fält. Wrangel, som till
följd af sina forna förtjenster och sitt embete som
riksmarsk, var närmast att anföra hären och blifvit utsedd
dertill, var ej mer hvad han varit i sin ungdoms
kraftfulla dagar. De personer, som stodo honom närmast i
befälet, fältmarskalken Manier felt och generallöjtnanten
Wolmar Wrangel, voro båda i saknad af den erfarenhet,
som kunnat ersätta hvad nu mera brast i kraft hos
öf-verbefälhafvaren. Det oaktadt gjorde man sig i Sverige
de mest lysande förhoppningar om svenska vapnens
framgång. Kurfursten, som var stadd på en resa till Holland,
när underrättelse ankom om Svenskarnes inryckande i
Brandenburg, samlade genast sina i vinterqvarter förlagda
trupper och skyndade från öfra Tyskland genom
Thiirin-gerskogen för att möta Svenskarne, en ilmarsch, hvilken
blifvit mycket berömd i krigshistorien. På medförda
båtar öfvergick han Havel, öfverraskade och tillfångatog
vid Rathenau öfverste Wangelin med ett
rytteriregi-mente samt besegrade den 18 juni 1675 vid Fehrbellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
