Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enväldet och reduktionen. 157
förbundet mellan Danmark och Sverige i Lund, återfick
Sverige alla sina förlorade länder, med undantag af en
liten landsträcka i Hinterpomern, som afträddes till
kurfursten af Brandenburg. "För en så hederlig fred
hembäre vi den store Guden en innerlig tacksägelse, då
den är öfver all mensklig både förmodan och förmåga,"
skref Karl den eltte till sitt råd. lian beredde sig nu
att med kraft ordna sitt rikes inre förhållanden.
20. Enväldet och reduktionen.
Den 5 okt. 1680 öppnades det minnesvärda
riksmöte. der det konungsliga enväldet "först i lag sattes."
I den kungliga propositionen, som af riksrådet Bengt
Oxenstjerna upplästes å konungens vägnar, talades om
den lyckligt vunna freden, men ock om botandet af de
refvor, kriget framkallat. Biket liknades vid ett skepp,
som ur en svår sjönöd lyckligen räddat sig i
hamnen, men som tillika tarfvade en grundlig förbättring.
Inga bestämda förslag framstäldes från regeringens sida,
utan endast antydningar om de för handen varande
be-hofven, och åt ständerna sjelfva öfverlemnades att sörja
för deras fyllande.
Bland dessa behof hade konungen särskildt
framhållit, att åt riket borde beredas en säker och varaktig
fred — samt att rikets inre tillgångar borde så ordnas,
att det kunde bestå af egna medel och ej behöfde
anlita främmande makters understödspenningar. — Under
dessa djupgående förslag, i hvilka vi igenfinna först
Gustaf Bondes och sedan Karl den elftes kloka rådgifvare
■Johan Gyllenstjerna8 styrelsegrundsatser — döljer sig
redan en fordran på alla de stora förändringar, som
utmärka Karl den elftes styrelse. Emellertid intog
konungen, under det han tlitigt arbetade med några förtrogne,
en "tillbakadragen och afvaktande ställning, utan någon
sin personliga inblandning med partierna. Följden häraf
blef hvad man beräknat, att det ena och det andra
hän-sköt sina tvister till konungen, som i egenskap af
skiljedomare mellan dem ytterligare befäste sin under kriget
grundlagda makt. En annan sak, hvaraf Karl klokt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>