Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
KARL XI IS DÖD.
tionen lidande och öfverhufvud söka beveka honom till
mildhet mot sina undersåter. Under strida tårar lofvade
Karl att efterkomma hennes bön. Hon afled på
Drottningholms slott den 26 juli 1693.
Med hennes död syntes lyckan och glädjen hafva för
alltid vikit ifrån konungen. Svåra missväxtår inträffade
och deraf en sådan hungersnöd, att under året 1697 öfver
80,000 menniskor i Finland ledo hungersdöden. Äfven i
Estland och Lifland samt i Sveriges norra provinser var
nöden förfärlig-, folket bakade bröd af agnar, nässlor,
hasselknoppar, bark och dylikt, och i Stockholm utbröto
oroligheter, då den af hunger förtviflade befolkningen
sökte plundra bagarebodarne och kronans förråd.
Konungen gjorde visserligen hvad han kunde för att lindra
nöden, men dess utsträckning var så stor, att hans
åtgärder föga förmådde uträtta.
Medan hungersnöden rasade som värst, insjuknade
konungen i mars månad 1697. Sjukdomen antog snart
en betänklig karakter, och Karl begärde att läkarne
öppet skulle säga honom hvad han hade att vänta.
Då de icke ville dölja sin mening att föga hopp återstod,
svarade konungen: "nå väl! jag har aldrig varit rädd för
döden och är det heller ej denna gång; jag ålägger eder
blott att I, när allt är förbi, låten öppna min måge, hvarest
man lärer finna många besynnerliga ting." Han begick
derpå nattvarden, tog afsked af sina närmaste och
afsomnade den 5 april 1697 kl. 10 på aftonen, vid en
ålder af 41 år och några månader.
. Medan det kungliga liket ännu stod qvar i ett af
slottsrummen, utbröt af okänd anledning, en förfärlig
eldsvåda som lade en stor del af slottet i aska. Med
nöd räddades liket undan de rasande lågorna, och fördes
till Riddarholmskyrkan, hvarest begrafningen med öflig
ståt försiggick den 24 nov. 1697 på konungens 42:dra
födelsedag.
Till sitt yttre var Karl den elfte smärt till växten,
med ett behagligt utseende. Han hade små lifliga ögon,
rosiga kinder och ett vackert hår. En tätt åtsittande
blå röck, ett par höga stöflar och ett slagsvärd vid sidan
utgjorde hans vanliga enkla drägt. Tarflig och sparsam
i sitt enskilda lif, förstod han likväl, när så behöfdes, att
med värdighet uppbära det konungsliga majestätet. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
