Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
KAHL xn:S VISTELSE I TURKIET.
Af sultanen fick Karl sig Bender anvisadt till
vistelseort och lefde här såsom det anstod en konung. Alen
tanken på att såsom besegrad, utan krigshär, och utan
att ha uträttat något tor sitt land återvända dit plågade
lians själ. Han uppgjorde en plan att förmå Turkarne
till krig med Kyssland och sedan i spetsen för dem
genomtåga det ryska riket. Efter åtskilliga försök, tycktes
slutligen hans plan vilja gå i fullbordan, lians ombud i
Konstantinopel, polacken Poniatowsky, lyckades genom
hof-iutriger fa tvenne storvisirer aflägsnade och en
krigsförklaring utfärdad mot Ryssland. Redan 1711 inryckte
en turkisk här i Moldau, dit czareu låtit locka sig på
samma sätt som Karl af Mazeppa hade blifvit lockad till
Ukraine. Vid flodeu Pruth kom ryska hären i en så
äfventyrlig belägenhet, att den utan svärdshugg skulle hafva
rakat i turkisk fångenskap, om icke czar Peters gemål
Katarina, en lifiändsk soldatdotter, funnit på utvägen
att muta storviziren. Härigenom omintetgjordes Karls
plan och freden slöts utan att något utverkades
till hans förmån. Tvärtom åtogo sig Turkarne att om
ock med våld söka tvinga honom att lemna turkiska
området. Karl å sin sida beslöt att stanna qvar
och möta våld med våld. Med anledning häraf stormade
Janitsjarerna hans läger, stucko hans hus i brand och
togo Karl och hans följeslagare till långa. Detta
öfverfall, i historien bekant under namn af Kalabaliken i
Bender, inträffade den 1 Februari 1713 och bidrog i sin mån
att ännu mer öka Turkarnes beundran för det "svenska
lejonet". Karl fördes som fänge till slottet Timurtaseh i
närheten af Adrianopel; han stannade sedan i mer än
halftannat år i Turkiet och uppehöll sig ömsom på Timurtaseh,
ömsom i staden Demotika. — Men hvad Turkarnes hotelser icke
mäktat åstadkomma, det förmådde slutligen nödropen från
det hårdt betungade fäderneslandet. I slutet af året 1713
hade rådet, der prinsessan Ulrika Eleonora tog säte tör
att gifva en ökad styrka åt dess beslut, sammankallat
ständerna till en riksdag. Dessa åter skrefvo till
konungen, att de i yttersta nödfall ernade söka fred
under rådets och prinsessans ledning och utskickade till
konungen general Liewen, som så frimodigt, men tillika
försigtigt bedref saken, att konungen ändtligen beslöt
anträda hemresan. Den 20 september 1714 kl. 10 f. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
