Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAHL XIi:S ÅTERKOMST.
199
steg Karl till lüist för att från Demotika återvända till
Sverige. En stor mängd Turkar hade infunnit sig att
for sista gången tå se den beundrade konungen. Då han
red genom dei*as leder, ropades högt och öfverallt: "Gud
bevare svenske konungen." Då tåget om qvällen
anlände till trakten af Timurtasch, mötte en från sultanen
utskickad embetsmän, hvilken på sin herres vägnar skänkte
konungeu ett präktigt restält, åtta arabiska hästar samt
en sabel, hvars fäste var besatt med juveler. Till
gen-gåfva förärade Karl Turken en dyrbar sobelpels, som för
detta ändamål låntes af Grothusen. Tåget gick i början
långsamt, men på fjerde dagen lät Karl blåsa till
uppbrott kl. 2 på natten, så att Turkarne väcktes ur sin
bästa sömn och vid bloss fingo fortsätta färden. Vid
Sie-benburgska gränsen skilde han sig från sitt talrika följe,
och fortsatte, under förklädnad och det antagna namnet:
kapten Peter Frisk, resan med blott en följeslagare genom
Ungarn samt södra och vestra Tyskland. Efter att på
sexton dygn hafva tillryggalagt en vägsträcka af 286 mil,
anlände konungen och hans följeslagare öfverstelöjtnant
Där in// kl. 1 på natten den 11 november till Stralsund.
Den senare hade till följd af resans besvärligheter en
gång insjuknat och blifvit efter och äfven Karl sjelf var
högst medtagen. Först i mars 1715 framkommo hans
öfriga följeslagare.
29. Sveriges tillstånd vid Karl den tolftes
återkomst.
Redan under de år, då svenska vapnens ära och Karl
den tolftes segerrykte genljödo öfver Europa, hade det
olyckliga fäderneslandet med den största svårighet burit
krigets bördor. Ar 1705 skref biskop Svedberg till
konungen och tecknade presterskapets ställning i Vestergötland
på följande sätt: "de stackars kaplanerne se sina drängar
utskrifvas till soldater, hvadan de sjelfve måste köra ved
och plog, tröska säd och hålla stallet rent. Jag har sjelf
sett gamla gråhåriga prester drifva oxarne för plogen
och dessemellan af maktlöshet ligga på åkern. Många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
