Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TRE NORDISKA RIKENA 10 00—1060. 27
kristendomen fick alltmera insteg. Sven Tveskägg blef under
sina krigståg i England omvänd till kristendomen; genom
engelska och tyska lärare kristnades småningom de danska
öarna och Skåne. Äfven till Sverige kommo lärare från
England; den märkligaste bland dessa var den helige Sigfrid,
som förkunnade kristendomen i Värend och Västergötland.
1 sistnämnda landskap vann kristendomen först utbredning
och stadga; det var ock där, vid Husaby, som Sigfrid skall
hafva döpt Olof Skötkonung. Detta skedde vid år 1008.
Knut den store i Danmark och England. Under Erik
Segersälls regering hade Sveavälde varit det mäktigaste bland
Nordens riken. Men Olof Skötkonung var ej lika krigisk
som fadern; han satt mest hemma i ro, omgifven af skalder
och vittra män, och höll ett präktigt hof, medan Sveriges
skattländer i öster gingo förlorade. Samtidigt härmed vann
Danavälde allt större makt genom eröfringar i England.
Där hade angelsachsarne svekfullt öfverfallit och ihjälslagit
de i södra delen af landet bosatta danskarne {danamordet).
Till hämnd för detta nidingsdåd ansattes England värre än
någonsin af nordiska krigarskaror, och slutligen eröfrade
Sven Tveskägg hela landet och fördref det gamla
konungahuset (1013). Men då han följande år afled, upplågade striden
på nytt, och först efter flera års strider blef hans son Knut
erkänd såsom konung öfver hela England. Efter sin äldre
broders död förenade han härmed Danmarks krona. Den
härskarkraft, hvarmed han styrde sina båda riken, förskaffade
honom tillnamnet den store. Efter att hafva betryggat sitt
välde i England vände Knut sin uppmärksamhet till Norden,
där under tiden märkliga händelser timat.
Olaf Haraldsson i Norge. En norsk småkonung af Harald
Hårfagres ätt vid namn Harald Grenske efterlämnade en son
Olaf, som för sin undersätsiga växt kallades Olaf Digre. Sedan
denne länge tumlat om i vikingafärd, begagnade han tillfället,
då Knut den store var sysselsatt i England, och uppträdde
i Norge såsom tronkräfvare (1015). Han skaffade sig snart
ett anhang, och efter en afgörande seger öfver Sven jarl
hyllades Olaf Haraldsson såsom Norges konung. Han
återställde Norges själfständighet och forna gränser samt gjorde
för alltid slut på fylkeskonungarne i Norge. Varm kristen
gjorde han till sin förnämsta uppgift att i Norge befästa den
nya läran. Liksom Olaf Tryggvesson drog han genom Norges
bygder, undervisade och döpte, byggde kyrkor och förordnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
