Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSSKICK OCH ODLING VID FORNTIDENS SLUT. 31
Estridsson. Äfven i Norge fick Magnus en medtäflare om
makten. Det var Olaf den heliges halfbroder Harald Sigurdsson,
hvilken nu hemkom efter att hafva förvärfvat ära och rikedom
såsom anförare för väringarne i Konstantinopel. Magnus
antog Harald till samkonung, och när han vid unga år afled
1047, blef efter hans förordnande Harald konung i Norge,
Sven Estridsson i Danmark, hvarmed nya konungaätter
intogo tronerna i dessa riken.
Detsamma inträffade ej långt därefter äfven i Sverige.
Där hade Anund Jakob fört en lång och för det mesta fredlig
regering, hvarom man dock föga känner. Då han (omkr. 1050)
afled utan söner, efterträddes han af sin bror Emund Gamle.
Denne var en ljum kristen och synes äfven ha varit en svag
konung; man antager, att det var han, som till Danmark
afträdde det ursprungligen svenska landskapet Bleking. Med
Emund Gamles död utslocknade i Sverige den gamla
konungaätten, omkr. 1060.
Samhällsskick och odling vid forntidens slut.
Område. Vid forntidens slut var Norden delad i tre
skilda riken: Sverike, Danmark och Noregr eller, såsom
de med tillägg af sina skattländer kallades, Svea-,
Dana-och Noregs-välde. De folk, som bodde i dessa tre riken,
utgjorde ett enda folkslag med samma språk och lynne, seder
och inrättninger. Gränserna emellan de tre rikena voro ännu
ej fullt bestämda, och vissa gränsprovinser voro omtvistade.
Sådana voro: Värmland och Dal, hvilka stannade hos Sverige,
Jämtland och Härjedalen, hvilka snart kommo under Norge,
samt Bleking, som tillföll Danmark. Viken (Bohuslän) var
ett norskt land; Skåne och Halland tillhörde Danmark.
Got-land var nästan oberoende men räknades till Sverige.
Styrelsesätt. Öfver hvartdera af dessa tre riken
härskade numera en enda storkonung eller tjod-konung.*
Fylkeskonungarne hade försvunnit; somliga af dem blefvo
undanröjda, andra utvandrade i spetsen för vikingaskaror eller
underkastade sig. De nya konungarne voro naturligtvis
mäktigare än de gamla; de omgåfvo sig med en talrik hird (följe)
af huskarlar eller handgångna män och ägde jordegendomar
spridda omkring i landet. Dessa gods, de äldsta kronogodsen,
kallades i Sverige Uppsala öd;** konungen lefde
hufvudsakligen af dem samt de gåfvor och sammanskott, som han mottog
* Det isländska fijod betyder folk; däraf Svitjod, Sveafolket.
** Aucfr eller öd = egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
