Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSSKICK OCH ODLING VID FORNTIDENS SLUT. 33
samma heder och värdighet. Kärnan bland de fria utgjordes
af odalmännen, som voro i åtnjutande af alla medborgerliga
och politiska rättigheter. Under dem stodo landboarne, hvilka
mot afgift brukade odalmännens jord; de voro friborna men
ägde ingen röst i allmänna angelägenheter. De förnämsta
bland odalmännen voro deras
valda föreståndare, höfdingar
och lagmän. Öfver dem i rang
och heder men ej i myndighet
stodo tignarmännen, d. v. s.
de, som voro af konunga- eller
jarlarätt. Att tillhöra en
berömd ätt skattades högt, och
redan började vissa ätter i
följd af rikedom eller släktskap
med konungahuset att höja sig
öfver mängden. Äfven de, som
stodo i konungens personliga
tjänst och tillhörde hans hird,
skilde sig alltmer från den stora
hopen af odalmän.
Landets odling. Nordens
länder voro ännu föga
uppodlade. De spridda bygderna
voro skilda genom vidsträckta
skogsmarker och öde trakter,
hvilka endast långsamt
uppröjdes af nybyggare. Bäst odlade voro de tidigast bebyggda
del ärna af Norden, t. ex. de danska öarna, Skåne samt delar
af Väster- och Östergötland. Äfven landet kring Mälaren
var väl uppodladt. De särskilda landskapens invånare stodo
föga i beröring med hvarandra, de betraktade hvarandra ännu
såsom utländingar. Samfärdseln öfver de stora gränsskogarna
försvårades genom brist på vägar och genom stigmän. Lättare
var förbindelsen sjövägen. På den tiden voro stora sträckor
af hvad som nu är land betäckta med vatten, hafsvikarna
skuro djupare in i landet, sjöarna och åarna voro talrikare
än nu för tiden äfvensom större och djupare. I följd däraf
fanns ett stort antal segelleder i det inre af landet, där nu
sådana saknas, och dessa anlitades i stället för vägar.
Våra förfäder bodde mest i större byalag men i
skogstrakter äfven på enstaka, spridda gårdar. En fornnordisk gård.
bestod af flera sammanhängande smärre trähus, af hvilka det
förnämsta innehöll ett större rum i form af en aflång fyrkant
(stugan eller hällen). Detta rum var öppet ända till takåsen,
ljuset inkom genom gluggar i väggen och taket; midt på
golfvet af stampad jord var eldstaden, från hvilken röken
sökte sig väg genom öppningen i taket. Utefter väggarna,
som voro behängda med vapen eller väfda dukar, stodo bänkar
och bord; midt på ena långsidan hade husfadern sin plats i
Större guldring, med smärre som
betalningsmedel använda
spiralringar. Från Södermanlaud.
Odhner, Historia. N:r 1. III. uppl.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
