- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia samt grunddragen af Norges och Danmarks historia för skolans högre klasser /
53

(1899) [MARC] Author: Clas Theodor Odhner - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VALDEMAR OCH MAGNUS LADULÅS. 53

var ingen själfrådig man. Han öfverlade i viktiga saker
med sitt råd, hvilket bestod af landets yppersta män,
såsom biskopar och lagmän. Stundom kallade han ett större
antal herrar till rådplägningar, hvilka benämndes konungens
samtal, sedermera herredagar. De förnämsta i rådet voro
drotsen och marsken, hvilka voro konungens medhjälpare i
riksstyrelsen, samt kansleren, som hade att uppsätta och
utfärda de kungliga skrifvelserna och därför alltid togs ur
det andliga ståndet.

Det viktigaste herremöte under konung Magnus’ regering
var det, som hölls på Alsnö* i Mälaren (vid år 1280). Vid
detta tillfälle förnyade Magnus sin fader Birgers fridslagar
och stadfäste dem med sin ed och de förnämsta männens i
riket — däraf kallades dessa lagar edsöreslagarna. Någon tid
därefter tillökade han dem med kungsfriden. På Alsnö möte
förbjöd han äfven våldgästning. På den tiden rådde nämligen
den oseden, att herrarne, då de färdades i landet med sina
beridna följen, togo in hos bönderna och i deras visthus och
lador tillgrepo hvad de behöfde utan betalning. Detta
förbjöd Magnus strängeligen och förordnade, att i hvarje by
skulle tillsättas en rättare, som mot betalning skaffade de
vägfarande föda och härberge. Allmogen älskade därför
konung Magnus och gaf honom tillnamnet Ladulås, emedan
han liksom satt lås för bondens lada.

Adliga frälset och riddarväsendet. På Alsnö möte beslöts
äfven den viktiga inrättning, som kallas rusttjänsten.**
Det fornnordiska ledingsväsendet var egentligen beräknadt
för sjökrig. Efter hednatidens slut blefvo sjökrigen mera
sällsynta, och när krig fördes till lands, började man alltmer
använda ryttare, som voro från topp till tå klädda i
järnrustning. En här af fotfolk kunde ej motstå ett dylikt
rytteri, då det i tätt slutna led sprängde fram till anfall med
lansarna sträckta framför sig. Äfven i Sverige hade
konungarne sådana ryttare i sin tjänst, men de voro ej nog talrika,
ty krigstjänst till häst var mycket kostsam. Därför stadgade
Magnus på Alsnö möte, att icke blott hans och hans broder
Bengts hirdmän utan enhvar, som gjorde krigstjänst till häst,
skulle åtnjuta frälse*** eller skattefrihet för sig och sina gods.
Då fordom hvarje fri man varit krigare, så blef krigstjänsten

* En ö och kungsgård i Mälaren nordväst om Södertälje, nu Adelsö.
** Egentligen rosstjänst af ross, häst.
*** Frälse af fräls = fri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:14:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhist/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free