Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
MEDELTIDEN.
Knut var en sträng härskare. För religionen och
kyrkan hyste han ett brinnande nit och sökte utrota hedniska
plägseder, såsom blodshämnd och träldom, men gjorde detta
utan hänsyn till folkets gamla vanor. Ett uppror utbröt
emot honom, bönderna satte efter den flyende konungen till
Odense, och då han här tog sin tillflykt i en kyrka, dödades
han vid högaltaret med ett genom fönstret kastadt spjut
(1086). — Äfven den yngre brodern, Erik Ejegod,* var en
stor vän af kyrkan. Vid ett besök i Rom utverkade han
påfvens tillstånd i tvenne frågor, som lågo honom om hjärtat.
Det ena var, att hans broder Knut erkändes såsom helgon;
han blef Danmarks skyddshelgon, liksom Olaf den helige var
Norges och Erik den helige blef Sveriges. Det andra var,
att en särskild ärkebiskopsstol för de nordiska rikena
upprättades i Lund 1104. Året förut hade Erik Ejegod under
en pilgrimsfärd till Heliga landet aflidit på ön Cypern.
Tronstriderna. Nu hyllades Sven Estridssons yngste
son, Nils Svensson, såsom konung. Sedan konung Nils’ son
Magnus svekfullt dödat sin kusin, Erik Ejegods son Knut
Lavard** 1131, började en tid af inbördes strider, som varade
tjugufem år. Förvirringen nådde sin höjd under striden
emellan de tre fränderna Sven Eriksson, Knut Magnusson
och Valdemar, Knut Lavards son. Danmark blef nu ett
värnlöst byte för vendernas härjningar och var nära att
nedsjunka till en tysk vasallstat. Slutligen ingicks förlikning
emellan de tre konungarne, hvilka delade Danmark emellan
sig. Därpå inbjöd Sven sina medtäflare till gille i Roskilde
och lät midt under festen sina drabanter öfverfalla de intet
ondt anande fränderna. Knut mördades, men Valdemar
undkom i förvirringen, flydde till Jylland och mötte med sina
anhängare konung Sven på Gradeheden, där Sven förlorade
både krona och lif 1157. Häraf fick Sven sedermera
tillnamnet Grade.
Valdemar den store och Absalon. Med Valdemar I,
äfven kallad den store, uppgick en ny tid för Danmark, en
tid af storhet och ära. Denna storhet var dock ej ett verk
af Valdemar ensam utan äfven, och kanske ännu mer, af
hans trogne medhjälpare Absalon, som tillhörde den berömda
Hvide-ätten. Denne man, som slutligen blef Danmarks
ärkebiskop, var lika utmärkt såsom statsman, fältherre och biskop
* Ejegod = alltid god. ** Lavard (jfr det engelska lord) = herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
