Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
MEDELTIDEN.
och togo sig hellre rätt med våld, än de begärde lagens
hjälp. Men sederna ombildades småningom genom
kristendomen och genom en förbättrad lagstiftning (fridslagarna m. m.)
De stora hedniska festerna ersattes af kyrkliga högtider.
Den gamla julen eller midvinterfesten firades nu till
åminnelse af Jesu födelse, den hedniska vårfesten kallades
Valborgsmässan (den 1 maj) och höstfesten Mårtensmässan. Alla
sådana fester firades ej * blott med mässor och böner utan
äfven med gillen och gästabud.
Näringslifvet. Landets utseende förändrades
småningom, i det att skogarna uppröjdes och vattenståndet sjönk.
Åkerbruk blef landets hufvudnäring; jorden började få större
värde och uppskattas i penningar. Man lärde sig att
begagna plog i stället för årder. Utom
de vanliga sädesslagen odlades äfven
ärter, bönor, rofvor samt lin.
Vattenkvarnar förekommo tidigt, därpå äfven
väderkvarnar. Trädgårdsskötseln
infördes af munkarne, hvilka lärde folket
att odla fruktträd, humle och andra
trädgårdsväxter. Äfven
bergshandtering började idkas i större omfång, och
bergslag uppstodo i de malmrika
trakterna. Norberg var den äldsta och
förnämsta af järnbergslagen; under
Magnus Ladulås började äfven Stora
Kopparberget bearbetas. Från sydligare länder infördes konsten
att bränna kalk och tegel och därmed uppföra byggnader.
Af sten byggdes först kyrkor och kloster; därefter började
de rika och mäktiga att uppföra stenhus i städerna samt
murade fästen eller borgar, i hvilka de kunde försvara sig
mot fiender.
Vägarna voro dåliga, och broar saknades ofta öfver
vattendragen. Man färdades vanligen till fots, till häst eller
i båt, sällan i vagn.
Andlig odling. Den andliga odlingen tillhörde
hufvudsakligen kyrkan. Skolor funnos vid domkyrkorna och i
klostren; där undervisades i latinska språket samt i
teologiska ämnen. De, som ville förvärfva högre bildning,
begåfvo sig till utländska läroanstalter; i synnerhet var
universitetet i Paris flitigt besökt af nordbor. Latinet var de
lärdes språk öfver hela Europa; på detta språk skrefvos
vanligen äfven konungarnes bref och förordningar samt
rättshandlingar. Bland nordiska författare, som skrifvit på latinska
språket, är ingen märkligare än klerken Saxo Grammaticus,
hvilken på Absalons uppmaning författade en utförlig dansk
historia.
Det fanns dock äfven en inhemsk odling i Norden, och
denna var ett arf från den hedniska forntiden. Det gamla
norröna språket förgrenade sig från medeltidens början i tre
Skr addar ämbetets sigill på
Gotland. Från 1300-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
