Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON OCH HANS SÖNER. 81
I sammanhang härmed utarbetades en allmän stadslag för
Sveriges städer.
Det första kapitlet i landslagen, konung abalken, stadgade,
att Sverige var ett valrike. Men det var ej längre uppsvearne,
som ägde att utse konungen. När val förestod, skulle
lagmännen samt tolf »vittre och snälle» män från hvar lagsaga
sammankomma på Mora äng nära Uppsala och förrätta valet.
Den valde skulle därpå aflägga sin konungaed och rida sin
eriksgata samt slutligen krönas af ärkebiskopen. Till
medlemmar af sitt råd skulle han utse ett antal andliga och
världsliga herrar. I sin ed lofvade konungen att styra riket
med råds råde, upprätthålla lag och rätt, skydda fattig som
rik och värja landet mot fienden. Han skulle ej påtvinga
folket någon ny lag utan dess eget samtycke, och behöfde
han någon ny skatt, skulle hvart landskap för sig genom en
nämnd bestämma, huru mycket som borde beviljas.
Genom landslagen ordnades konungens domsrätt vid r äf
stoen rättartingen, hvilka skulle hållas i landsorterna å
konungens vägnar. Äfven blef rusttjänsten närmare ordnad.
Lagen stadgade, att årligen skulle hållas vapensyner eller
mönstringar med alla frälsemän, hvilka där skulle infinna sig
till häst och i full rustning; då kunde äfven bönder anmäla
sig och vinna frälse.
Enligt stadslagen skulle styrelsen i städerna utöfvas af
borgmästare och rådmän jämte konungens fogde. Af stadens
råd skulle halfva antalet vara tyskar; så mycket insteg hade
tyskarne fått i landet. Städernas invånare eller
köpstadsmännen voro dels köpmän dels handtverkare; äfven de
började genom särskilda företrädesrättigheter skilja sig från det
öfriga folket såsom ett särskildt stånd, hvilket med tiden
blef kalladt borgarståndet.
Heliga Birgitta. Vid Magnus Erikssons hof lefde någon
tid en af Nordens märkvärdigaste kvinnor, den heliga Birgitta.
Hon var dotter af lagman Birger Persson till Finsta och gift
med riksrådet Ulf G-udmarsson. Redan som barn visade hon
ett svärmiskt sinnelag, och sedan hon blifvit änka, ägnade
hon sig helt och hållet åt andaktsöfningar. Hon trodde
sig ha syner och uppenbarelser från himmeln; hvad som då
meddelades henne, upptecknades i skrift af henne själf eller
andra. Genom varningar och råd sökte hon föra jordens
mäktige på bättre vägar; särskildt varnade hon konung Magnus
och hans drottning, Blanche (Blanka) af Namur, och bestraffade
Odhner, Historia. N:r 1. III. uppl. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
