Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELBREKT OCH KARL KNUTSSON. 97
att han störtade död till marken, hvarpå mördaren
genomborrade hans kropp med pilar och förde hans hustru och
svenner fångna till Göksholm, (d. 27 april) 1436. Bönderna
upptogo den älskade höfdingens lik och följde det under tårar
till grafven.
Så slutade Engelbrekts korta hjältebana. Knappt i tre
år deltog han i det offentliga lifvet men hann likväl utföra
ett storverk utan like. Han återgaf Sveriges allmoge dess
forna frihet och själfständighet, han kallade äfven borgare
och bönder till rikets möten, och han väckte den slumrande
nationalkänslan till lif, i det han förenade de skilda
menigheterna såsom en man till det gemensamma fosterlandets
räddning. Från hans tid kan man tala ej blott om olika
landskap, stånd och klasser i Sverige utan äfven om en
svensk nation.
Konung Eriks afsättning. Efter den store
bondehöfdingens död hade herrarne friare händer att främja sina
intressen. Men de kunde ej förlikas sinsemellan. Drotsen
och marsken skulle styra landet gemensamt, men Karl
Knutsson, som var ung och äregirig, tillvällade sig snart högsta
makten. I spetsen för folkpartiet uppträdde Engelbrekts
vän Erik Puke; han stämplade mot Karl Knutsson och
uppviglade allmogen till resning men blef slutligen vid ett möte
gripen och halshuggen. Drotsen Kristiern Nilsson och hans
parti arbetade på att återinkalla Erik, tillställde flera möten
med danskarne och uppgjorde ett nytt förslag till unionsakt.
Men Eriks egensinne gjorde alla bemödanden om intet. I
stället valdes Karl Knutsson formligen till riksföreståndare
(1438); det är första gången denna titel förekommer i svenska
historien. Sedan drotsen tillfångatagits af marskens folk och
förvisats till Viborg, blef Erik på en riksdag i Tälje 1439
oåterkalleligen afsatt.
Äfven i Norge och Danmark ledsnade man slutligen vid
konung Eriks usla styrelse. I Norge utbröt ett stort
bond-uppror, hvilket endast genom eftergifter åt allmogen kunde
stillas. I Danmark rönte Erik så mycket motstånd, att han
i vredesmod öfvergaf landet och slog sig ned på Gotland, där
han bodde på slottet Visborg. Nu tillföll makten äfven i
Danmark rådet. Detta inkallade Eriks systerson hertig Kristoffer
af Bajern och uppsade Erik tro och lydnad.
Odhner, Historia. N:r 1. 111. ztjjpl. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
