Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL KNUTSSON OCH KRISTIAN I.
101
stöddes af sina hemmavarande medbröder, måste Karl med
harm i hjärtat foga sig efter deras vilja och afsäga sig Norge.
Nu blef Kristian utan motstånd hyllad och krönt till Norges
konung, 1450. Från denna tid var Norge med kort afbrott
förenadt med Danmark ända till 1814.
Karl Knutsson och Kristian i öppen strid. Konung
Kristian nöjde sig ej länge med Danmarks och Norges kronor;
han önskade äfven blifva Sveriges konung och började därför
krig. Karl besvarade hans fientligheter med ett anfall i
Skåne. På detta krigståg medförde han tjugu »kärrebyssor
med pulver och stenar» (kanoner med krut och stenkulor),
och detta är första gången kanoner omtalas i ett svenskt
fälttåg.* Skåne härjades vidt och bredt; bland andra orter
brändes äfven, staden Lund, som på den tiden ägde icke
mindre än tjugufyra kyrkor och kloster. Följande vår
anfölls Sverige af danskarne både till lands och sjös. Men
flottan tillbakadrefs, och östgötabönderna, anförda af sin
lagman, slogo danskarnes förtrupper på skogen Holaved, hvarpå
Karls kusin, den ädle riddaren Tord Bonde, dref danskarne
ur Västergötland. Därefter hvilade vapnen i två år; när
kriget åter utbröt, blef herr Tord riksmarsk, kämpade
segerrikt mot fienden och inträngde slutligen i Bohuslän. Men
här blef han på fiendens anstiftan mördad under sömnen
af en förrädisk tjänare (1456). Därmed var det slut på
konung Karls lycka.
Karl Knutsson var en god och välsinnad konung men
ägde likväl många ovänner och afundsmän bland herrarne;
den farligaste af dessa var ärkebiskopen Jöns Bengtsson.
Medan konungen var stadd på tåg mot fienden, anstiftade
ärkebiskopen uppror; han trädde fram för högaltaret i
Uppsala domkyrka, nedlade där sin biskopshatt och svor att ej
återtaga den, förrän det blifvit annorlunda i Sverige; därpå
klädde han sig i harnesk och band svärd vid sidan. Vid
underrättelsen härom skyndade konungen med krigsfolk
tillbaka men blef i Strängnäs nattetid öfverrumplad af
ärkebiskopens folk och flydde sårad till Stockholm. Då han äfven
där fruktade förräderi, samlade han sina dyrbarheter, steg
ombord på ett skepp och seglade till Danzig, 1457.
Kristian I såsom unionskonung. De upproriska valde
ärkebiskopen och Erik Axelsson (Tott) till riksförestån-
* Fästningskanoner omtalas redan 1395 såsom befintliga på Stockholms
slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
