Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 UNIONSTIDEN.
flera andra län af Sten Stures frände Ivar Axelsson (Tott),
Denne satte sig upp mot riksföreståndaren och trotsade honom
länge. Slutligen kom det till strid, och Sten Sture
bemäktigade sig alla hans besittningar — utom Gotland, ty här
förekoms han af konung Hans, till hvilken Ivar öfverlämnade
ön (1487). Nu blef förhållandet emellan Sten Sture och konung
Hans fientligt. Äfven emellan riksföreståndaren och svenska
rådet uppstod split och missämja, hvilken slutligen öfvergick
till öppen brytning.
Ryska kriget. Sten Stures fall. Under Sten Stures
regering hade Finland gång efter annan blifvit hemsökt af
härjande infall från den ryska sidan. En dylik ofred på den
östra gränsen var mindre farlig, så länge republiken Novgorod
var Sveriges granne, men vid denna tid kufvades Novgorod
af storfursten i Moskva Ivan III Vasiljevitsch, hvilken samlade
de spridda ryska furstendömena till ett stort och mäktigt
rike. Från denna tid blef Ryssland en farlig granne för
Sverige. Kriget blef dock ej af någon betydenhet förrän
1495, då ryssarne inföllo i Karelen och belägrade Viborgs
slott. Här blefvo de med stor förlust tillbakaslagna af Knut
Posse, som förde befälet, men i stället förhärjade de det öppna
landet vidt omkring. Sten Sture kom väl öfver med en
krigsmakt men råkade snart i oenighet med sin
underbefälhafvare Svante Nilsson (Sture). Denne var son till
riksföreståndarens gamle krigskamrat Nils Bosson men hade genom
en egendomstvist blifvit herr Stens ovän. Han hade försvarat
Finland under Stens frånvaro och ville, när denne själf ankom,
återvända hem, men däröfver vredgades herr Sten och kallade
honom »fältflykting». Förbittrad öfver denna skymf hemreste
Svante med sitt folk, och riksföreståndaren följde snart efter,
sedan han inledt fredsunderhandlingar med ryssarne.*
Nu bröt stormen lös emot riksföreståndaren. Hemkommen
öfverhopades han med beskyllningar och afsattes af rådet,
1497. Men herr Sten vädjade från rådet till samtliga rikets
inbyggare, uppbådade allmogen samt belägrade ärkebiskopen
och hans vänner på det fasta Stäket. Till deras hjälp inbröt
konung Hans med en stor krigshär i Sverige och afsände
sjövägen en betydande styrka till Stockholm. Herr Sten
inneslöts i hufvudstaden, och då dalkarlarne norr ifrån kommo
dragande till hans hjälp, gingo danskarne dem till mötes
* Fredén slöts 1497 och förnyades sedermera flera gånger, 1510 på 60 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
