Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLSKA TRONFÖLJDEN. BRYTNINGEN EMELLAN JOHAN OCH RÅDET. 169
misshushållning. Konung Johan liksom Erik XIV älskade
prakt och ståt och hyste ett lifligt intresse för skön konst,
i synnerhet för byggnadskonsten. Han fortsatte de
slottsbyggnader, som hans fader och broder påbörjat, såsom i
Uppsala, Vadstena, Stegeborg och Kalmar, och utsirade dem
både utan och innan i renässansens stil. Men detta gjorde
han utan att taga hänsyn till sina och rikets tillgångar.
Följden blef, att statskassan uttömdes och ofta saknade
tillgång till de allra nödvändigaste utgifter, så att fästningar
och flotta förföllo och krigsfolket fick lida nöd. För att öka
sina inkomster tillgrep Johan det fördärfliga medlet att
försämra myntet, så att hans silfvermynt efter någon tids bruk
sågo ut som kopparslantar.
Hertig Karls furstendöme utgjorde ett lysande
undantag från det allmänna förfallet, ty där rådde ordning och
sparsamhet i styrelsen och hölls sträng tillsyn öfver fogdar
och adel. Värmlands rika järngrufvor började nu på allvar
bearbetas; flera städer anlades, däribland Karlstad. Men hela
riket led naturligtvis af de långvariga krigen, och därtill
kommo slutligen äfven missväxt, hungersnöd och pest.
Konungamötet i Reval. Sådant var rikets tillstånd, då
Johan med ett lysande följe och en ansenlig krigsmakt begaf sig
till Reval, där han stämt möte med sin son Sigismund, 1589.
Hans hufvudafsikt med detta möte var att förmå Sigismund
att öfvergifva Polen och återvända hem. Denna plan mötte
det starkaste motstånd både hos svenskar och polacker. De
svenska rådsherrarne jämte adeln och krigsbefälet inlämnade
till konungarne flera skrifvelser, i hvilka de skildrade landets
nöd med mörka färger och varnade för de olyckor, som skulle
följa af Sigismunds hemresa, i första rummet fiendskap med
Polen. Johan var dock obeveklig, ända till dess missnöjet
bland krigsfolket blef hotande; då måste han gifva vika.
Sigismund slet sig ur faderns armar och återreste till Polen.
Johan gick ombord på sin flotta med vrede och hämndtankar
i hjärtat.
Johans brytning med högadeln. Efter hemkomsten från
Ueval gaf konungen luft åt sin förbittring mot riksrådet,
hvilket han numer kallade rifcets oråd,. Han försonade sig
med sin broder Karl och lät honom till och med sköta en
god del af regeringen, en förändring som lände konungen och
riket till stort gagn. Själf sysselsatte han sig mest med de
misstänkta rådsherrarne. Flera af dem, såsom Erik Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
