- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia samt grunddragen af Norges och Danmarks historia för skolans högre klasser /
188

(1899) [MARC] Author: Clas Theodor Odhner - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188 NYARE TIDEN.

af konungarne utdelas (s. 163). Genom konungahusets oenighet
och Johan III:s vidsträckta privilegier återvann adeln en stor
del af sin forna makt och hämmades blott för en kort tid
genom Karl IX:s stränghet. Den högre adeln hade åter,
liksom under unionstiden, skickliga ledare. Sådana män som
Erik Sparre, Ture och Hogenskild Bielke hade utbildat sig
genom studier och utländska resor, de ägde både lärdom och
insikt i statssaker. Den lägre adeln var ännu ej skarpt skild
från de öfriga samhällsklasserna, ty ännu var rusttjänsten/
och ej börden grund för frälserätten. Prästerskapets
ställning var helt och hållet förändrad. Det var ej mer ett
mäktigt frälsestånd, jämlikt med adeln, och räknade ej längre
stormän och rådsherrar bland sina medlemmar. Det lägre
prästerskapet fick en större betydenhet än förr, och ståndet
hade nu många gemensamma intressen med borgare och bönder.
Prästernas söner blefvo vanligen präster eller ämbetsmän’
och arbetade sig ofta upp till höga tjänster. Borgerskapet
var det svagaste ståndet; städerna kunde ej komma sig upp
i följd af de ständiga krigen, den allmänna fattigdomen och
adelns friheter. Bondeståndet led visserligen mycket af.
adelns privilegier och förläningar, men i tider af oro och strid,
såsom under Gustaf I och Karl IX, återvann allmogen sin
forna betydelse samt bibehöll i alla skiften sin frihet och sin
röst i allmänna angelägenheter.

Riksstyrelsen ägde ännu ingen bestämd ordning; allt
berodde på konungens personliga kraft, och när denna var
otillräcklig, såsom under Erik XIY och Johan III, råkade
allt i förfall. Rådet var ej någon fast ämbetsmyndighet vid
konungens sida utan sammankallades emellanåt för att säga
sin mening i viktiga frågor. Konungen hade väl af gammalt
till sitt biträde ett kansli af sekreterare, Gustaf I inrättade
dessutom en hammare för drätseln, Erik XIV en högsta domstol
(ss. 146, 153), men ingenting häraf kom i detta tidehvarf till
full stadga. Så mycket hade dock Gustaf I:s kraftiga styrelse
uträttat, att statens rätt och makt var upphöjd öfver alla
enskilda intressen, klasser och samfund.

Under detta tidehvarf skedde en stor omhvälfning på
det ekonomiska området. I följd af den myckenhet guld och
silfver, som strömmade till Europa från Amerikas grufvor,
sjönko de ädla metallerna i värde, så att penningen i början
af 1600-talet hade ett vida lägre värde än den ägt ett halft
århundrade förut. Härigenom stego alla landets produkter
i pris, det rörliga kapitalet ökades och därmed äfven statens
inkomster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:14:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhist/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free