Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora förluster, Pappenheim blef dödligt sårad, och hans folk
flydde i panisk förskräckelse. Nu ryckte svenskarnes reserv
under Kniephausen fram i obruten ordning, och vid denna syn
anträdde Wallenstein återtåget, skyddad af det inbrytande
mörkret. Svenskarne voro herrar öfver valplatsen, som
betäcktes af 12,000 döda och sårade. Bland dessa anträffades
hjältekonungens döda kropp, utplundrad och vanställd af
nio sår. Den lysande segern var åtföljd af en oersättlig
förlust.
Sällan har ett dödsfall gjort ett sådant intryck i världen.
Katolikerna jublade men kunde ej tillbakahålla sin beundran
för den store konungen. Protestanterna sörjde i Gustaf Adolf
sin befriare, sin Gideon, som Gud utkorat till deras räddning.
Själf hade han, midt under ärelystnadens drömmar och
statskonstens beräkningar, aldrig glömt, att han var ett redskap
i Guds hand. Därför lät Gud honom utföra stora ting. Han
lyfte sitt fosterland till maktens och bildningens höjder och
blef dess största minne; han satte en gräns för
samvetstvånget, och därför räknar mänskligheten honom bland sina
hjältar.
Gustaf Adolf efterlämnade af sitt äktenskap med Maria
Eleonora blott ett barn, den sexåriga Kristina, som redan
blifvit hyllad såsom hans efterträdare. Han ligger begrafven
i Riddarholmskyrkan.[1]
 |
| Broderi från Gustaf Adolfs begrafning. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
