Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 NYARE TIDEN.
för sent och vågade sig ej i strid, och hären, som var samlad
vid Fredrikshamn, antände vid fiendens annalkande staden
med dess förråd samt drog sig utan svärdsslag tillbaka från
den ena fördelaktiga ställningen efter den andra ända till
Helsingfors. Här hade hären med framgång kunnat försvara
sig mot den föga starkare fienden. Men krigstuktens band
voro nu alldeles upplösta, officerarne hemreste till riksdagen,
och soldaterna rymde. Det fanns ej annat val än att
underskrifva den nesliga kapitulationen i Helsingfors, hvarigenom
svenska hären, som ännu räknade 11,000 stridbara män, utan
kamp utrymde Finland och lämnade sina förråd åt fienden,
(aug.) 1742. På hemvägen omkom en stor mängd genom nöd
och sjukdom.
Tronföljden och dal upproret. Så snöpligt slutade det
med sådant öfvermod och skryt begynta kriget. En allmän
förbittring rådde mot dem, som dragit skam och olycka öfver
landet, och denna stämning gaf sig luft vid riksdagen
1742 —1743. Det hade troligen varit slut med Hattarnes
välde, om de ej förstått att skjuta skulden på de olyckliga
generalerna samt vända uppmärksamheten från sig själfva
till frågan om tronföljden. Denna fråga hade blifvit väckt
redan förut i anledning af drottningens död (1741), och
Hattarne föreslogo nu till tronföljare hertigen af Holstein,
Karl Peter Ulrik, son af Karl Fredrik och systerson till
ryska kejsarinnan. Men snart fick man veta, att hertigen
blifvit förklarad för rysk tronföljare och öfvergått till
grekiskkatolska läran samt att kejsarinnan till tronföljare i Sverige
önskade Karl Fredriks kusin Adolf Fredrik. Denne blef
omsider Hattarnes kandidat. Men nu började äfven Danmark
inblanda sig i tronföljdsfrågan. Den danske konungen Kristian
VI, som 1730 efterträdt sin fader Fredrik IV, sökte genom
bearbetningar och penningutdelningar verka för sin son,
kronprins Fredrik (såsom Danmarks konung Fredrik V), och han
lyckades äfven, särskildt bland allmogen, vinna ett stort
anhang. Ryssland gjorde- allt för att hindra detta val,
hvarigenom de tre nordiska kronorna skulle ha förenats på samma
hufvud. En fredsunderhandling öppnades i Aho, ryssarne
visade sig här tillmötesgående och medgåfvo slutligen, att
största delen af Finland skulle återställas, ifall Adolf Fredrik
valdes till svensk tronföljare.
Emellertid hade jäsningen bland allmogen tilltagit, och
från flera landsorter kommo utskickade, hvilka af riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
