Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFVETS REVOLUTIONSFÖRSÖK OCH FÖRÖDMJUKELSE. 321
den lärde och snillrike A. J. von Höpken. Ständerna gynnade
ingalunda hofvets planer; de förelade Adolf Fredrik en
konungaförsäkran, hvilken var lika bindande som Fredrik I:s.
£-95W/^
Adolf Fredriks namnstämpel.
Riksdagen 1755—1756. Spänningen emellan konungen
och rådet tilltog för hvarje år, och häftiga uppträden
föreföllo i rådkammaren, då konungen ej ville foga sig efter
rådets flertal. A ömse sidor beredde man sig till en
afgörande strid vid den riksdag, som sammanträdde 1755.
Hofpartiet npptog nu striden med Hattarne under ledning af
drottningen, grefvarne Brahe och Härd samt lagman Wrangel;
men det visade sig snart, att Hattarne hade en afgjord
öfvervikt bland ständerna. Till landtmarskalk valdes den
skicklige partimannen grefve Axel von Fersen. Till Hattarnes
ledande män hörde för öfrigt, utom Tessin och Höpken,
riksrådet Karl Scheffer och hans broder Ulrik, riksråden Ekeblad
och Palmstierna samt bondeståndets talman, Olof Håkansson.
Tvisten emellan konungen och rådet drogs under ständernas
domvärjo, och dessa afgåfvo den förklaringen, att konungen
ovillkorligen vore bunden af rådets flertal; det beslöts äfven,
att ifall konungen vägrade sin underskrift å rådets beslut,
skulle rådet i dess ställe få använda en kunglig namnstämpel.
I anledning af ett tumult, som hofpartiet tillställde i
bondeståndet, nedsattes en ständernas kommission, som hade att
uppspåra och bestraffa alla stämplingar mot regeringssättet.
Som man visste, att drottningen var själen i dessa
stämplingar, beslöt man att låta henne på ett kännbart sätt erfara
ständernas makt. Man upptog frågan om de kungliga barnens
uppfostran, hvaröfver ständerna enligt regeringsformen hade
att vaka, man afskedade dem, åt hvilka konungaparet
anförtrott sina barns handledning, och förordnade andra i deras
ställe; Karl Scheffer blef prinsarnes guvernör. Detta stegrade
drottningens harm; hon beslöt nu att med våld krossa sina
motståndare och drog ej ens i betänkande att söka Rysslands
Odhner, Historia. N:r 1. III. uppl. 21
V
1755
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
