Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 NYARE TIDEN.
republikanska styrelsesättet, nämligen regeringsmaktens
svaghet, ständiga partistrider och det för tillfället rådande
partiets ofördragsamhet mot olika tänkande. Dessa brister
förvärrades under frihetstiden genom särskilda omständigheter;
sådana voro konungarnes oduglighet, ståndssnlittringen,
sekreta utskottets maktfullkomlighet samt hemlighetsmakeriet
med de offentliga ärendena. Följderna af allt detta trädde
ej tydligt i dagen förrän vid partihvälfningen 1738, men de
utvecklade sig sedan så mycket hastigare; de voro: förföljelser
och skräckvälde å ena sidan, mannamån och partibelöningar
å den andra, krig lättsinnigt och af hemliga parti skäl
påbörjade samt lamt och olyckligt förda, en vacklande utrikes
politik och ett nesligt beroende af främmande makter.
I början af frihetstiden utgjorde ännu konungamakten
och rådet en motvikt mot ständernas envälde, men redan 1723
var det slut med den förras inflytande, och efter 1738 gick
det snart på samma sätt med rådet. Konungamaktens försök
att återtaga, hvad som gått förloradt, ledde endast till nya
inskränkningar, och de bemödanden, som vid frihetstidens slut
gjordes att återställa rådets myndighet, hade ingen framgång.
Slutligen blef det svårt att finna lämpliga personer, som ville
mottaga det maktlösa och dock farliga rådsämbetet. Det var
ej nog med att ständerna genom sina fullmäktige förde
underhandlingar och slöto fördrag med främmande makter, förfogade
öfver krigsmakten samt gåfvo order åt statens tjänstemän —
de upptogo äfven till granskning alla enskildheter i
statsförvaltningen, mottogo klagomål öfver tjänstetillsättningar
o. s. v. Ännu värre var det missbruket, att ständerna, under
påstående att lagstiftaren stode öfver och ej under lagen,
godtyckligt ingrepo i rättskipningen och satte sina
kommissioner i stället för landets lagliga domstolar; däraf följde
spionerier, pinliga förhör, orättvisa domar, politiska mord, och
aktningen för lag och rätt försvagades.
Stånd och ämbetsmän. I början af frihetstiden rådde
en allmän belåtenhet med det nya statsskicket, men i samma
mån som dess brister framträdde tydligare, började äfven
missnöje utbreda sig i vida kretsar. De fyra stånden
utgjorde ej numera såsom förr hela nationen; det fanns klasser,
som ei voro inrymda inom något af stånden, och dessa senare,
i stället för att upptaga nya medborgarklasser, slöto sig
allt ensidigare inom sig. Men ej ens emellan de fyra
stånden var enigheten betryggad eller makten jämnt fördelad.
Bondeståndet var så godt som uteslutet från inflytande och
därför mest benäget för regeringssättets förändring. Inom
de tre högre, maktägande stånden utgjordes det stora
flertalet af ämbetsmän, hvilka därför voro den härskande klassen
i samhället. Men äfven bland dessa fanns en skillnad i makt
och intressen emellan frälse och ofrälse; adeln var det
inflytelserikaste ståndet men blef slutligen föremål för de ofrälse
ståndens afund och hat och var nära att af dem öfverflyglas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
