Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 NYARE TIDEN.
de svenska och ryska gränsposteringarna i Finland, och
började därpå kriget. Planen var, att den svenska
örlogsflottan under hertig Karl skulle slå den ryska och landsätta
en svensk styrka söder om Kronstadt, hvarpå Petersburg
skulle anfallas från två sidor. Det blef en allmän
förskräckelse i den ryska hufvudstaden, som var blottad på
försvarare. Svenska flottan påträffade den ryska vid ön
Högland i Finska viken; striden var het samt ärofull för
svenskarne, men den blef oafgjord, och därför kunde ej den
stora krigsplanen verkställas. I dess ställe beslöt konungen
att själf med landhären angripa Fredrikshamn; han inryckte
öfver gränsen och stod i begrepp att innesluta fästningen,
då ett inom hären utbrytande myteri tvang honom att
återtaga. Det svenska krigsbefälet hade under frihetstiden vant
sig vid själfsvåld; officerskåren var förbittrad på konungen
och ansåg sig ej behöfva lyda honom, då han börjat krig
utan ständernas samtycke. De förnämsta ledarne voro några
finska officerare, bland hvilka märkas öfverste Hästesko samt
majorerna Jägerhorn och Klick. Dessa förmådde några af
det högre befälet att skrifva till ryska kejsarinnan och
begära fred, och kort därpå, när den återtågande hären
hunnit till Anjala,* sammanträdde en mängd officerare och
undertecknade en öppen förklaring, att de ville verka för
fred, riksdags inkallande och regeringsformens efterlefnad.
Somliga hyste ännu vidsträcktare planer, såsom att
återställa 1720 års regeringsform, några finska officerare ville
till och med skilja Finland från Sverige. Denna
sammansvärjning har blifvit kallad Anjalaförbundet. I denna
svåra belägenhet, hotad till lif och frihet, var konungen
ett ögonblick nära att förtvifla. Han återvann dock snart
modet men var villrådig, hvad han borde göra, till dess
underrättelse kom, att Danmark såsom Rysslands
bundsförvant rustade sig till krig — då utropade han: »Jag är
räddad» och skyndade i största hast tillbaka till Sverige,
öfverlämnande befälet i Finland åt hertig Karl.
Danmarks angrepp. Härens uppförande hade i Sverige
väckt en häftig förbittring, och denna vände sig tillika mot
adeln, som ansågs stå på krigsbefälets sida. Konungen beslöt
att vädja till svenska folkets fosterlandskärlek, han begaf sig
till Dalarne, uppträdde liksom fordom Gustaf Vasa och
* Anjala, gård vid Kymmene älf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
