- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
9

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans fäders Gud - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men märk nu väl — ty detta är en egenhet hos
kvinnan, vars väsen ingen man kan förstå. En av
sadlarna jag hade tömt var hennes fars, och de
följande hästarna hade krossat honom under sina hovar.
Det sågo vi, flickan och jag, men jag skulle ha glömt
det, om hon inte haft det i minne. Och under
aftonens stillhet, sedan dagens jakt var över, kom det
emellan oss, och under nattens tystnad, då vi lågo
under stjärnorna och skulle ha varit ett. Det fanns där
alltid. Hon sade aldrig någonting om det, men det
satt vid vår eld och skilde oss åt. Hon försökte hålla
det tillbaka, men i sådana stunder reste det sig, tills
jag kunde läsa det i hennes ögon och höra det på
hennes andedrag.

Så födde hon mig till sist ett barn, ett flickebarn,
och dog. Då gick jag till min mors folk för att barnet
skulle bli lagt till ett varmt bröst och kunna leva. Men
mina händer voro våta av människoblod, ser ni — för
kyrkans skull — våta av människoblod. Och från
Norden kommo ryttare för att söka efter mig, men min
moders bror, som då var hövding efter sin far, gömde
mig och gav mig hästar och föda. Och vi begovo oss av,
mitt flickebarn och jag, ända till landet vid Hudson Bay,
där vita män voro få och inte gjorde många frågor.
Och jag arbetade för kompaniet som jägare, som
vägvisare och hundkörare, tills mitt flickebarn hade växt
upp till kvinna, lång och smärt och fager att skåda.

Ni vet, att vintern är lång och enslig och alstrar
onda tankar och onda gärningar.
Faktoriföreståndaren var en hård man, och djärv. Och han var icke
sådan, att en kvinna kunde finna behag i att se på
honom. Men han hade kastat sina ögon på mitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free