- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
10

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans fäders Gud - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


flickebarn, som nu var kvinna. Gudss moder! Han
skickade mig bort på en långfärd med hundarna, för att
han skulle kunna — ja, ni förstår — han var en hård
man och utan hjärta. Hon var så vit och hennes
själ var vit, och hon var en god kvinna och — nåja,
hon dog.

Det var en bister köld den kvällen jag kom
tillbaka, och jag hade varit borta i månader, och
hundarna haltade svårt då jag kom till fortet. Indianerna
och männen av blandad ras sågo på mig under
tystnad, och jag kände en fruktan jag vet inte för vad,
men jag sade ingenting förrän hundarna hade fått sin
föda och jag hade ätit så som det hövdes en man med
arbete framför sig. Men då talade jag och begärde
förklaring, och de ryggade tillbaka för mig i fruktan för
min vrede och för vad jag skulle göra. Men historien
kom fram, den eländiga historien, ord för ord och dåd
efter dåd — och de förvånade sig över att jag kunde
vara så lugn.

När de hade slutat, gick jag till föreståndarens hus,
och jag var lugnare då än nu, då jag berättar om det.
Han hade varit rädd och kallat halvbloden till hjälp,
men de tyckte inte om hans dåd och hade låtit honom
ligga som han hade bäddat åt sig. Så hade han flytt
till en präst. Jag följde efter dit. Men när jag kom
fram, stod prästen i min väg och talade milda ord och
sade, att när en man var vred, skulle han varken gå åt
höger eller vänster, utan rakt till Gud. Med en
faders rättmätiga vrede fordrade jag, att prästen skulle
gå ur vägen för mig, men han sade, att jag endast
kunde komma fram över hans döda kropp och
be-svor mig att bedja. Ser ni, det var kyrkan igen —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free