Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora frågan - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delta av det fasta grepp, varmed hon fattade tag i
Pierres hand, av hennes armmusklers spänning, då
de uppburo hennes kroppstyngd, och av hennes
energiska sätt att klättra uppför den branta
strandbanken. Ehuru ett mjukt och vackert hull omslöt
hennes spensliga benbyggnad, var hennes kropp ett säte
för styrka.
Men trots hennes obesvärade lätthet att stiga i
land hade dock hennes ansikte en varmare färg än
vanligt, och hennes hjärta slog märkbart fortare. Och
det var med en viss bävande nyfikenhet hon
närmade sig hyddan, medan rodnaden på hennes kinder
blev allt djupare.
»Se här!» Pierre visade på de kringströdda
spånorna vid vedstapeln. »Nyss varit här — för två,
tre dagar se’n, inte längre.»
Mrs Sayther nickade. Hon försökte titta in
genom det lilla fönstret, men det var gjort av oljat
pergament, som släppte in ljus, men hindrade en från att
se in. Då detta icke lyckades, gick hon omkring
hyddan till dörren och lyfte till hälften upp den
primitiva klinkan för att öppna och gå in, men så
ändrade hon tanke och lät den falla igen. Plötsligt föll
hon på knä och kysste den grovt tillyxade tröskeln.
Om Pierre Fontaine såg det, låtsade han ej om det,
och under kommande tider delade han aldrig detta
minne med någon. Men en av båtkarlarna, som helt
lugnt höll på att tända sin pipa, ryckte nu till vid
ett ovanligt barskt tillrop från sin befälhavare.
»Hej! Le Goire! Laga att bädden blir mjukare!»
kommenderade Pierre. »Mera björnhudar! Mera
filtar! Hör opp, för tusan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
