Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora frågan - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vacklade och ville falla. Men så blev hon inbjuden
att gå till bords, och under måltiden fick hon tid och
rådrum att hämta sig. Hon talade föga, och vad hon
sade rörde sig förnämligast omkring landet och vädret,
medan Payne däremot fördjupade sig i en lång
beskrivning på olikheten mellan de grunda
sommargrävningarna i de lägre trakterna och de djupa
vin-tergrävningarna i de övre.
»Ni frågar inte varför jag kommit norrut?» sade
hon. »Men det vet ni helt säkert.» De hade nu
gått ifrån bordet, och David Payne hade återtagit
sitt arbete med yxan. »Har ni fått mitt brev?»
»Ert sista? Nej, det tror jag inte. Det är
antagligen på väg rundt om Birch Creek Country, eller
också ligger det hos någon handlande vid Lower
River. Deras sätt att sköta posten är rent av
skamligt. Ingen ordning, intet system, intet...»
»Var inte så tråkig, Dave! Hjälp mig!» Hon
talade i skarp ton nu, med en ansats av myndighet,
som hade sin rot i det förflutna. »Varför frågar ni
mig inte mig själv? Och om dem vi kände i
forna tider? Har ni inte längre något intresse för
den yttre världen? Vet ni, att min man är död?»
»Är han det? Det gör mig ondt. Huru länge
sedan...»
»David!» Hon var färdig att skrika av harm,
men den förebråelse, som hon inlade i sin röst,
lugnade henne.
»Har ni inte fått några av mina brev? Ni måste
ha fått somliga av dem, fastän ni aldrig har svarat.»
»Jag har i alla händelser inte fått det sista, vilket
tydligen måste ha innehållit underrättelsen om er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
