- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
39

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora frågan - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


mans död — och det är mycket troligt, att även
andra ha kommit på villovägar — men jag har fått
några. Jag har — hm — jag har läst dem högt för
Winapie som en varning — det vill säga för att låta
henne få ett djupt intryck av hennes vita systrars
opålitlighet. Och jag tror — hm — jag tror, att hon
har dragit nytta av det. Vad tror ni?»

Hon låtsades ej om det styng hon fått, utan
fortsatte: »I mitt sista brev, det som ni inte har fått,
berättade jag — alldeles som ni antar — om överste
Saythers död. Det skrevs för ett år sedan. Jag
skrev också, att om ni inte kom ut till mig, så skulle
jag resa in till er. Och jag kom — så som jag
redan förut ofta hade lovat.»

»Jag vet inte om något löfte i den vägen.»

»I de tidigare breven?»

»Ja, ni lovade, men då jag varken har begärt
eller besvarat det löftet, så var det ogiltigt. Och
därför vet jag inte heller om något sådant löfte. Men
jag känner däremot till ett annat, som ni också
antagligen kommer ihåg. Det gavs för mycket länge
sedan.» Han släppte yxskaftet till golvet och höjde
sitt huvud. »Det var för mycket länge sedan, men
jag minns det tydligt — dagen, timmen, varenda de-
talj. Vi befunno oss i en trädgård full av rosor, ni
och jag — det var er mors trädgård. Allt stod i
knopp och i blornstring, och vårsaven steg också
inom oss. Så drog jag er intill mig — det var första
gången — och jag kysste er midt på munnen. Minns
ni det?»

»Rör inte upp det där igen, Dave — gör det inte!
Jag minns ju alltsammans till min blygsel. Hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free