Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora frågan - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som jag har väntat och lidit! Å, du kan aldrig,
aldrig föreställa dig det!» Han lutade sig ned och lylte
upp henne.
»Hör vad jag har att säga», sade han i befallande
ton, i det han öppnade dörren och satte ned henne
där utanför. »Det kan inte ske. Vi få inte bara
tänka på oss. Ni måste gå. Jag önskar er en lycklig
resa. Färden blir besvärligare, då ni kommer upp
till Sixty Mile, men ni har de bästa båtkarlar i
världen, så att det går nog bra. Vill ni nu säga farväl?»
Ehuru hon redan hade fått makt med sig själv,
såg hon på honom med ett hopplöst uttryck i
blicken. »Om — om — om Winapie skulle...» flämtade
hon och tystnade sedan.
Han uppfattade den outtalade tanken och svarade:
»Ja.» Men i detsamma kände han sig slagen av det
oerhörda i en sådan idé. »Det är inte att tänka på.
Det är alls inte sannolikt. En sådan tanke måste vi
slå ifrån oss.»
»Kyss mig!» viskade hon med ljusnande uppsyn.
Och så vände hon sig bort och gick.
»Vi bryta genast upp, Pierre», sade hon till sin
förare, den ende som vaken inväntade hennes
återkomst. »Vi måste resa.»
Hans skarpa ögon uppfattade i eldskenet smärtan
i hennes ansikte, men han tog emot den underliga
befallningen som om den vore det naturligaste i
värl-den. »Oui, madame», sade han. »Vilken väg? Till
Dawson?»
»Nej», svarade hon behärskat. »Uppåt — utåt —
till Dyea.»
Då vände han sig till sina sovande voyageurs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
