Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vad man måste minnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VAD MAN MÅSTE MINNAS.
Fortune La Pearle arbetade sig framåt i snön,
pustande, flämtande och svärjande över sin otur,
över Alaska och Nome, över korten och mannen som
han hade huggit med sin kniv. Det varma blodet
höll på att frysa till is på hans händer, och han såg
hela uppträdet klart för sina ögon — mannen, som
plötsligt grep tag i bordet och sedan sjönk långsamt
till golvet; de rullande spelmarkerna och de
kringspridda korten; den hastiga rysningen, som gick
genom rummet, och så den plötsliga tystnaden — inga
rop från markörerna längre, intet rullande av
tärningar; alla ansikten stela av fasa; ett evighetslångt
ögonblick av ljudlös tystnad . . . Och så kom det
väldiga blodtörstiga rytandet och den störtsjö av
hämndlystnad, som nu följde honom i hälarna och hade
drivit hela staden till vanvettigt raseri.
»Hela helvetet är löst», flämtade han hånfullt, i
det han tog av åt sidan i mörkret för att komma
ner till stranden. Ljussken strömmade ut från öppna
dörrar — från tält, hyddor och danssalar kommo
människor för att deltaga i jakten. Männens rop och
hundarnas tjut skar i hans öron och påskyndade
hans flykt. Han sprang och sprang . . . Ljuden
dämpades och den förföljande skaran skingrades under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0055.html
