- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
61

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad man måste minnas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han såg tankfullt upp på Fortune, och denne
skakade på huvudet, misslynt över dröjsmålet.

»Det händer ibland, att man kan mötas under
omständigheter som göra, att man måste minnas»,
fortsatte Uri med låg röst och mycket långsamt, »och
under sådana omständigheter mötte jag en gång en
man på ’Hästarnas Dödsväg’. Att frakta resgods över
White Pass 1897 var hjärtskärande för mången, ty det
fanns orsaker i överflöd till att vägen fick det namnet.
Hästarna dogo som mosquitos vid första frost, och
från Skaguay till Bennet lågo de och ruttnade
hög-tals. De dogo bland klipporna, de förgiftades uppe
på höjden och de svälte ihjäl nere vid sjöarna. De
stapplade och föllo på vägen, om man nu kan kalla
det för väg; de drunknade i floden under sina bördor
eller krossades mot skarpa stenar; de bröto sina ben
i klipprämnorna och bröto ryggen då de föllo
baklänges med sin packning; de sjönko ner i morasen
och försvunno eller kvävdes i dyn; de ristes upp så
att inälvorna runno ut där kavelbroarnas syllar stucko
upp sina vassa ändar ur träsken; man sköt ned dem,
sedan man hade låtit dem arbeta ut sig, och då de
voro förbi, vände man om för att köpa nya.
Somliga besvärade sig icke med att skjuta dem — togo
bara av dem sadlar och skor och läto dem sedan
ligga där de hade fallit. Ty deras hjärtan hade
förvandlats till sten — de som icke voro nära att brista
av medlidande — och de betedde sig som vilddjur,
männen på ’Hästarnas Dödsväg’.

Det var där jag råkade på en man med hjärta och
tålamod som en kristen. Han var en redlig man. Då
han vilade vid middagstiden, tog han packningen av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free