Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwashkvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68
Dawson, om de så skulle nödgas gå genom helvetets
eld. Och ni, ni... Jag önskar bara att jag vore man.»
»Jag är glad över att ni inte är det, kära barn.»
Dick Humphries snurrade tråden om nålen och drog
sedan igenom den med ett par behändiga vridningar
och en knyck.
En häftig vindstöt gav tältet en bredhändt
kindpust i förbifarten, och det med isbark blandade
regnet smattrade med ursinnig ilska mot den tunna
tältduken. Röken, som hejdades i sina bemödanden att
tränga uppåt, slog i stället ut genom eldstadens lucka
och förde med sig en skarp lukt av färsk granved.
»Du gode Gud! Varför kan inte en kvinna lyssna
till förnuftsskäl?» Tommy dök upp med huvudet ur
röken och såg på flickan med svidande och rinnande
ögon.
»Och varför kan inte en man visa mannamod?»
Tommy rusade upp med en svordom, som skulle
ha förfärat en mindre oförskräckt kvinna. Han ryckte
upp de starka revknutarna, så att tältdörren öpp-
nade sig.
Alla tre tittade ut. Det var ingen uppmuntrande
syn. Några genomblötta tält utgjorde den
bedrövliga förgrunden, och därifrån sluttade den
överströmmade marken nedåt en hålväg, som en bergfors fyllde
med sitt fradgande vatten. Här och där stodo
dvärggranar, som rotat sig i den grunda, uppslammade
jorden och vittnade om skogens närhet. Där bakom,
på den motsatta sluttningen, syntes genom drivande
regn de obestämda konturerna av en glaciär, som
reste sig där i spöklik vithet. Just då de tre tittade
ut, störtade ett skred från dess massiva framsida ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
