- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
69

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwashkvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


i dalen ocli träffade någon yta med underjordisk
ihålighet, så att det uppstod ett dån, som överröstade
stormens tjut. Molly ryggade ofrivilligt tillbaka.

»Se hit, kvinna! Se med uppspärrade ögon! Tre
mil i stormen till Crater Lake — över två glaciärer
— över klippor, slippriga av rimfrost — vadande
ända upp till knäna i brusande strömdrag! Se, säger
jag, ni yankeekvinna. Se! Där har ni edra
landsmän!» Tommy pekade med lidelsefullt skälvande
hand bortåt de sviktande tälten. »Det är yankees,
varenda en. Och ä’ de på väg kanske? Finns där en
enda av kvinna född, som har spänt bördor på sin
rygg? Och ni vill lära oss män vad vi ha att göra?
Se, säger jag!»

Ett nytt fruktansvärdt skred störtade ner från
glaciären. Blåsten piskade in genom tältöppningen
och kom tältets sidor att svälla ut, så att det vaggade
som en stor, fastgjord ballong. Röken virvlade om-
kring dem och isbarken piskade dem i ansiktet och
på händerna. Tommy drog hastigt igen dörrskynket
och vände om till sitt tårutpressande arbete vid
spiseln. Dick Humphries slängde de lagade remmarna
i en vrå och tände sin pipa. Molly var tystad för
ögonblicket.

»Mina kläder!» utbrast hon plötsligt nästan
halvgråtande — det kvinnliga elementet fick nu övertaget
hos henne. »De ligga alldeles ovanpå i förrådshuset,
och där bli de naturligtvis förstörda! Totalt
förstörda!»

»Så, så», sade Dick, då det sista jämrande ordet
hade gått över hennes läppar. »Var inte ledsen för
det, lilla vän. Jag är gammal nog att vara er farbror,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free