- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
73

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwashkvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Släppte moringarna och drev ut?» Dick gjorde
en åtbörd som skulle symbolisera oändliga vidder.

»Ja... I barnsbörd», tilläde Tommy efter ett par
ögonblicks tystnad.

Bönorna kokade för häftigt på det främre
spiselhålet, och han måste flytta pannan på en lugnare
plats. Sedan såg han efter sina skorpor, prövade dem
med en trästicka och ställde dem åt sidan, sedan han
hade täckt över dem med en fuktig handduk. Som
det anstod en karl av hans sort lade Dick band på
sitt livliga intresse och väntade tyst.

»Helt annan kvinna det än Molly. Av
Siwashstam, ser du.»

Dick nickade till tecken att han förstod.

»Inte så stolt och viljekraftig, men trofast i lust
och nöd. Skötte åran så bra som någon och svälte
lika tåligt som Job. Gick i fören, då den oftare var
under än över vattnet, och tog in seglet så raskt som
en karl. Var med på en guldsökningstur en gång uppåt
Teslinhållet, förbi Surprise Lake och Little
Yellow-Head. Födan tog slut, och vi åto hundarna.
Hundarna togo slut, och vi åto seltyg, mockasiner och
pälsskinn. Men aldrig en klagan, aldrig en enda min
som sa’ ’tag-mig-på-armen-och-bär-mig’. Innan vi
begåvo oss av hade hon sagt, att jag borde se mig om
efter mera proviant, men när vi sedan voro utan, sa’
hon inte: ’vad-var-det-jag-sa?’ en enda gång. ’Det
gör detsamma, Tommy’, sa’ hon dag efter dag, fastän
hon var så klen att hon knappt kunde lyfta en
snö-sko och hennes fötter voro flådda av ansträngning.
’Det gör ingenting alls. Jag vill hellre torka ihop av
hunger och vara din, Tommy, än jag ville ha potlach

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free